Sista gången jag träffade min faster Ingeborg var vid ett släktmöte när vi samlades i hennes pappas föräldrahem, Bråten. Ingeborg var femte barnet och min pappa tredje barnet av tretton i Axel och Augusta Rubbestads stora barnaskara. Ingeborg berättade vid mötet hur hon tidigt fick hjälpa till att sköta alla sysslor på gården Vrine.
Som flicka fick Ingeborg utöver att sköta skola, hushåll, djur och lantbruk även passa upp sina bröder. När Ingeborg gifte sig med Hilding Larsson köpte de släktgården Uppsal och startade ett åkeri. Hon var ständigt i farten med djuren på gården, lantbruket och åkeriet.
Ingeborg var 36 år när hon blev änka och ensam fick ta hand om de tre barnen Lennart, Monica och Bengt-Axel samt axla hela ansvaret för gården och åkeriet.
Ingeborg somnade in 98 dagar innan hon skulle fylla 102 år efter ett långt och strävsamt liv.
Ingeborg var en storartad kvinna. Vacker, begåvad, karaktärsfast och driftig. Hon var politiskt aktiv och hon bjöd ständigt in till små och stora kalas på Uppsal. Hon tyckte om att måla, brodera och att resa. Resan till Kina som Ingeborg fick av barnen i 70-årspresent blev en höjdpunkt.
Ingeborg levde i över ett sekel och vi alla som funnits i hennes krets som släkt och vänner minns Ingeborg med respekt, glädje och saknad. Mina tankar går till de närmast sörjande. Lennart Larsson, Monica Johansson och Bengt-Axel Larsson med familjer, samt Ingeborgs sju barnbarn och tolv barnbarnsbarn.
Syskonbarnet Marianne Nordevall
Läs också: Bohusläningen träffade Ingeborg Larsson inför 100-årsdagen