Tankarna stannar upp för en stund när jag nås av budet att Iréne Olsson avlidit. Jag känner att jag måste delge er, alla hennes vänner och familj, min alldeles egen upplevelse av en trotjänare för socialdemokratin i Lysekil.
Själv hade jag förmånen att som folkpartipolitiker få arbeta bredvid Irene som vice ordförande. Mycket av det jag lärt av erfarenhet för mitt politiska uppdrag har jag naturligtvis att tacka Iréne för. Jag minns när vi skulle utföra ett uppdrag att resa till Estland 1995 med hjälpmedelsdonation till vår fadderort Jöelähtme. Irene ville inte resa utan mig, bara det kändes som en ära. Vi reste tillsammans med en grupp från Svenska kyrkan i Lysekil. Estländska Lysekilsbor fanns också med som informatörer och tolkar förstås. Den resan blev ett minne för livet. Jag minns än i dag Irene, som alltid fin i håret, välklädd och ”parant” i sina högklackade skor. Minns hur hon galant balanserade på Tallinns kullerstensbelagda gator och hur hon ställde de rätta frågorna till kommunalrådet Taimo.
Respekt för varandra hade vi politiker på den tiden. Stolthet och glädje inför de viktiga frågorna som vi alltid hade att besluta i. Trötens barnstuga var ett bygge som Iréne Olsson var initiativtagare till, samt att vi byggde om Lysehemmet till två sammanbyggda fastigheter och även byggde Skaftöhemmet Gullvivan.
Så mycket goda tankar och omsorg vid projektering och byggande av Gullvivan som Iréne Olsson lade ned tillsammans med dåvarande socialchef Stig Green, och oss andra politiker i nämnden, gör att det känns än mer svårt att se och höra dagens politikers snabba besked att lägga ner ett önskat och med resursförstärkning väl fungerande särskilt boende. Helt klart är att det tidigare politiker under lång tid kämpat för, kan stängas och läggas ner genom snabba beslut. Det känns som om det snart bara är några som har respekt för investeringar som gjordes för inte så länge sedan.
Vid tre tillfällen bevistade vi Socialtjänststämman i Stockholm. Det är ett utställnings- och utbildningstillfälle i allt som rör Socialtjänstens verksamheter. Att tillfällen då ger tid till att umgås och föra goda samtal är naturligt. Så var det också under alla möten i vår socialnämnd. Vi var ett gott gäng med Lasse Bergström, Karl-Johan Karlsson, Stig Nilsson med flera. Något man fick med sig ”gratis” som politiker i socialnämnden var att ”ens egna problem inte var så stora”, som någon sa.
Slutligen vill jag lysa frid över Iréne Olssons minne. Jag hade förmånen att arbeta bredvid Iréne i alla år som vice ordförande och jag vet och kan uppskatta all tid och engagemang hon lade ner för politiken i Lysekils kommun.
Ann-Charlotte Strömwall (L)