Jan växte upp i Stockholm, där han efter studentexamen vid Östra Real började läsa medicin vid Karolinska Institutet 1958. Samtidigt med läkarstudierna började Jan forska under handledning av den framstående neurofysiologen Bernhard Frankenhaeuser. Jan intresserade sig tidigt för muskelcellernas funktion och kunde redan 1967 lägga fram en avhandling om muskelfibrer hos klogroda. Jan blev legitimerad läkare 1970 men kom att ägna sig helt åt experimentell forskning. Efter en period som gästforskare hos den brittiske fysiologen och Nobelpristagaren Andrew Huxley fick Jan 1976 en lektorstjänst vid Institutionen för fysiologi vid Karolinska Institutet och han blev professor 2000.
Jan var en oerhört omsorgsfull och skicklig forskare. Han utvecklade en experimentell modell för att studera funktionen hos enskilda muskelfibrer, som kommit att få avgörande betydelse för vår förståelse av muskeltrötthet. Jan hade även ett stort engagemang för undervisning. Han var bland annat drivande i framtagandet av den uppskattade läroboken ”Fysiologi”. Jans vilja och förmåga att dela med sig av sin kunskap uppskattades mycket av hans yngre kollegor. Han tog sig alltid tid att besvara en vetenskaplig fråga eller försöka lösa ett problem kring ett experiment – han var en sann läromästare och förebild.
Jan ägnade sig åt muskelfysiologi även mer handgripligt, tidigt som inbiten långdistanslöpare och senare genom långfärd på skridskor. På senare tid blev golf en betydande del av Jans aktiviteter. In i hans liv kom också Britta och vi kunde alla se hur Jan levde upp. Efter pensioneringen flyttade Jan och hans Britta till Kungshamn där de startade bildningsföreningen Lyssna och Lär. Tillsammans njöt de av livet med Jans nykokta hummer och många golfrundor. Med stor framgång deltog de, och nådde riksfinal, i PRO-vetarna.
Vi saknar mycket en uppskattad forskarkollega och vän.
För kollegor och vänner på Karolinska Institutet
Thomas Lundeberg
Bo Rydqvist
Mats Ulfendahl
Håkan Westerblad