Jan lämnade sällan någon oberörd. Lång och storvuxen, orädd med hög stämma, stark integritet och oftast i ett högt tempo mötte han sina medmänniskor.
Efter gymnasiet i Göteborg blev det London och studier i engelska och så småningom oceanografi och geologi på Göteborgs Universitet. Någonstans på vägen fastnade Jan för fastighetsrätten och så småningom blev han en framgångsrik fastighetsmäklare.
En del av överskottet därifrån placerade han tillsammans med hustru Ulla och en svåger och svägerska i det gamla ålderdomshemmet Trolltorp på Orust. Så föddes kanske en av Bohusläns bästa restauranger. Hans genuina intresse och kärlek för matlagning blev livslång och alltid uppskattad av släkt och vänner, trakteringen var generös och oegennyttig. Menyn spände mellan den traditionella svenska husmanskosten när den är som allra bäst och det franska kökets excesser. En favorit var gåslever i två eller flera serveringar, oftast med en kyld sauternes.
Det var också på Trolltorp som Jan var med och startade Orust Golfklubb med en driving range precis utanför verandan. Men det visade sig så småningom svårt att finna tillräckligt stora marker för en 18-håls golfbana i närheten och Jan kastade i stället sina blickar bland annat på markerna kring Morlanda Säteri och Malö strömmar. Efter förhandlingar skrevs ett markavtal och i början av 1990-talet stod det mesta färdigt; en komplett 18-hålsbana med övningsområden och ett stort och modernt klubbhus. Jans intresse och helhjärtade engagemang för Orust golfklubb kan inte överskattas och vad klubben hade varit utan honom är ovisst.
Jans golfintresse ledde honom också in på golfens regelverk och domarsystem och på tämligen kort tid skaffade han sig ledande positioner i domarrollen både för Bohuslän-Dals Golfförbund och för Svenska Golfförbundet.
När Jan lämnat restaurangbranschen så hamnade han i stället inom IT-branschen, synbarligen av en slump, men kanske främst genom sin goda näsa för affärer. Han jobbade många år på Industri-Matematik, och efter ett kort försök att gå i pension så började han istället på Nexus. Delar av den verksamheten fick han senare köpa ut i form av Verimation, något som gjorde att han kunde sysselsätta sig med att sitt eget företag på en lagom nivå, något som passade honom bättre än pensionen.
Känslan för precision och matematik kom också väl till pass vid bridgeborden. Här var Jan svårslagen på många sätt. Redan innan budgivningen var klar hade han hyggligt klart för sig hur korten var fördelade bland spelarna och om en partner spelade fel – eller kanske på ett sätt han själv inte hade gjort – lät inte kritiken vänta på sig.
Tillsammans med familjen fick Jan också möjlighet att förvärva en enastående tomt med utsikt över Malö strömmar, Fröjdendals båthamn, linfärjan till Malö och gattet ut mot Ellösefjorden och Gullholmen. Här byggde Ulla och Jan ett lika vackert som charmigt hus och under många år blev detta deras hem.
Det mesta Jan tog sig för gjorde han med full kraft och absolut engagemang. I samtal, och kanske framför allt i mer affärsmässiga förhandlingar, var han väl förberedd och påläst. Om motparten inte var likaledes kunde utgången för meningsmotståndaren bli förödande och många är de som under årens lopp har fått erfara Jan Wallgrens mycket tydliga åsikter!
Nu är han borta och tomheten är påtaglig, en färgstark karaktär har lämnat jordelivet.
Vännerna genom Jon Thorburn