Raimond Gren var född och uppvuxen i Brastad, Lysekil. Han flyttade till Göteborg i början av 1960-talet för att studera matematik och fysik på universitetet. Redan då hade han träffat Marita, som blev hans livs kärlek och äkta maka. De fick tre barn och levde ihop tills Marita gick bort, för 11 år sedan. De flyttade flertalet gånger och bodde i Uddevalla, Färgelanda, Väjern och Brastad.
Raimond var en mycket social, idrottsintresserad och uppskattad ledare både inom sport- och skolvärlden. I sin ungdom spelade han fotboll och hoppade stav. Under många år var han medlem i styrelsen för IK Oddevold och senare aktiv i Brastads bridgesällskap. Han var också engagerad ibland annat Lions, Svée tennis- och bastuförening.
Det var i sommarstugan på Svée, Härnäset, som han var allra lyckligast. Här kunde han koppla av med fiske och båtliv, samt fick vänner för livet. Där var alltid alla välkomna.
Raimond var en respektingivande och beslutsam person med förmåga att organisera och delegera. Mest känd var han förmodligen som studierektor på Agnebergsskolan och rektor på Östraboskolans gymnasium i Uddevalla. Där skapade han god atmosfär och bra relationer med sina medarbetare/lärare, men framför allt var det elevernas bästa som stod i centrum.
Därför var det fantastiskt, men inte förvånande, att han under hela sin 50-årsdag hade en strid ström av gymnasieklasser och före detta elever, som uppvaktade honom i hemmet. De sista åren i yrkeslivet var han skolchef i Färgelanda. Tyvärr, drabbades han då av en stroke och fick börja trappa ner i förtid.
”Att resa är att leva”, vilket Raimond bekräftade. Han trivdes på sina många skidresor till Geilo i Norge och i Funäsdalen, där han köpte sig en andelsstuga. På senare år var det främst till värmen han begav sig, bland annat till Teneriffa och Karibien. När han i maj i år fick besked att han drabbats av obotlig cancer, fick han ställa in sina planerade utlandsresor och i stället ta sig igenom den sista resan på hemmaplan.
Även om Raimond kände sig ensam utan Marita och var oerhört trött på slutet, sa han att han var nöjd med sitt liv. Särskilt stolt var han över sina barn och barnbarn. I vintras blev han dessutom gammelmorfar.
Många av oss släktingar och nära vänner stöttade och besökte honom in i det sista. Han somnade in fridfullt och utan smärta på Skärgårdshemmet i Lysekil.
Vi minns honom som en positiv och mycket generös person.
Anette Stenson
Liselotte Gren
Stefan Gren