Vår älskade, glada storasyster har lämnat oss.
Redan i tidig ålder lärde hon sig spela piano och musiken blev en stor del av hennes liv. Hon spelade även dragspel till glädje för många. I många år höll hon i midsommarfirandet på Ammenäs.
Barbro gick sjuårig flickskola i Uddevalla, där hon vid morgonsamlingarna spelade orgel. Under loven arbetade hon på Uddevalla sjukhus där hennes vårdintresse grundades.
1954 antogs hon som elev vid Sahlgrenska sjukhusets sjuksköterskeskola, där hon tog sin examen 1957.
Hon blev sjukhuset trogen och arbetade där som narkossköterska, klinikföreståndare och avdelningsföreståndare på neurokirurgen avdelning 12 innan hon flyttade hem till Uddevalla. Hon deltog då i uppstarten av den nya rehabiliteringskliniken på Rosenhäll och arbetade där fram till sin pension.
Under åren i Göteborg bildade hon familj med sin ungdomskärlek Per-Magnus Jeppsson och de fick tre fina flickor. Familjen flyttade under några år till Skottland, där Barbro arbetade som sjuksköterska.
En stor händelse i Barbros liv var också när hon arbetade som sjuksköterska i Saudiarabien, något hon upplevde som väldigt spännande och annorlunda.
Sång och klassisk musik var Barbros stora glädje. Hon var medlem i bland annat Visans vänner och många andra körer. I Verona sjöng hon med Världskören, och solist var då Luciano Pavarotti.
Den lilla kören Why not bildades för vänner som älskade att sjunga med Barbro som given körledare.
Barbro startade också föreningen Hjärnkraft Fyrbodal där hon i många år satt som ordförande och med sin kunskap, glädje och kärlek visade ett stort engagemang för drabbade människor.
Saknaden efter Barbro är stor för oss alla. Vi tänker på hennes döttrar, syskonbarn, svåger och många vänner. Hon lämnar ett oändligt tomrum efter sig.
Vi saknar vår älskade, kärleksfulla, glada och omtänksamma storasyster Barbro.
Med kärlek,
Inger och Carina