Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sonia Andersson blev 91 år. Bild: Privat
Sonia Andersson blev 91 år. Bild: Privat

Minnesord: Sonia Andersson hade känsla för färg och form

Sonia Andersson, Södergatan 7, Uddevalla har som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 91 år. Hon sörjes närmast av dottern Barbro, barnbarnen Paula, Pernilla och Anders, fyra barnbarnsbarn och många vänner.

"År och dagar flykta...." Så även våra vänner. En efter en av oss går in i sin vila. Vi är ett folk på vandring. "Så går min korta dag – mot aftonen till slut..." Under tiden vaknar allt runt omkring oss till ett nytt liv – en ny vår. Knoppar brister, hela naturen förvandlas – efter en mörk period på flera olika sätt. Då lämnade vännen Sonia oss i en ljus förhoppning om en evig vår, "Där rosen ej vissnar , där fågeln ej dör..." Våra ljusa minnen är många. De bär oss i saknaden.

Sonia föddes i Askums församling. Föräldrahemmet ligger ett stenkast ovanför den sommarbostad på Amhult, där Sonia och hennes framlidne make, Rune, tillsammans skapade en underbar tillvaro. Där har de tillbringat de senaste cirka 50 åren. Det blev som ett litet residens för hela familjen, som bjöd på en härlig fristad både ute och inne. Det har blivit en verklig tillflyktsort, där ytterligare mindre hus tillkommit under åren. En omgärdad, vacker trädgård, som därtill ligger nära, invid en havsstrand. Tacksamt är det att ordna små oaser i bergsskrevor med prunkande blommor och buskar.

Även inomhus hade Sonia en stor möjlighet att ge utlopp för sin kunnighet i heminredning i både färg och form. Allt vittnade om att se det vackra i varje föremål och på rätt plats. Hennes skicklighet gav enastående resultat. Även olika hus och lägenheter, som Sonia och Rune bebott, formades alltid med glädje och omsorg. Sonias konst- och kulturintresse resulterade även i att vara medlem i Uddevalla Konstförenings styrelse.

Sonias liv blev mycket innehållsrikt. Tidigt i livet, vid konfirmationsåldern, kom hon i kontakt med prästfamiljen Victor Rhedin, då kyrkoadj, i Stenungsund. År 1946 blev han vald till kyrkoherde i Krokstad och Sonia flyttade med dem. Hon blev som en familjemedlem. Ungdomstiden gav henne lugn i tillvaron – både andligt och lekamligt. Sonia upplevde en livsstil, som skulle bära henne genom livet. Hon träffade nu sin blivande man, Rune, från bygden. De fann båda styrka och kraft i sina gemensamma gudstjänster. Kyrkans budskap med dess fördjupning och innehåll följde dem genom livet. De bildade familj och kom att bosätta sig i bland annat Lane Ryr. Där bildades Lane Buss och Resetjänst. Det blev ett välkänt, populärt reseföretag inom ett vitt område i vår bygd. Resorna gällde platser inom olika turistorter, kultur eller historiemål. Det blev Frankrike, Italien och de flesta av Syd- och Mellaneuropas länder. Privata resor gick också till USA och den grekiska arkipelagen. Olika församlingars grupper hörde av sig, som till exempel skidturer till både när och fjärran. Företaget växte ut med fler bussar och fler anställda. Många är de, som med glädje och tacksamhet minns tillbaka på dessa resor med sitt rika innehåll.

Vi minns Sonia med stor värme och levnadsglädje. Hon var alltid uppmuntrande – hon gav rätt ord i rätt tid. På somrarna träffades vi i våra kustorter, på gemensamma gudstjänster i Askum och Kungshamn och hos goda vänner. Sonia var vänfast från hjärtedjupet med all sin positivitet. Hon lyssnade gärna till vacker musik och deltog i olika körer under årens lopp, senast i Bleketkören, Uddevalla.

Vi längtade gemensamt efter en ny vår och en ny sommar. Vi skulle träffas "som vanligt" igen så som vi alltid gjort. Pandemin hindrade oss. Vi var rädda om varandra. Sonia blev allt svagare och tröttare – men våra täta telefonkontakter bar oss tillsammans. Vi hoppades på en varaktig vändning. Men natten kom – som inledde "stilla veckan" inför vår påskhelg. Sonia kunde då instämma i fortsättningen av ingressen: "Ty någon jag har mött – osynlig hos mig är. Hur natten än förmörkas – Ljuset råder där! Så går min korta dag mot aftonen till slut – men ljus blir morgondagen, som ingen dag förut."

Ulla Norborg Staxäng

god vän