Nyutgiven bok skildrar båtbyggeriets historia

Mitten av 1960-talet var träbåtepokens höjdpunkt, marknaden var stor och Bohusekan var populär. När plasten började introduceras förändrades båtbyggerinäringen.
– Orsaken var båtköparnas val. De ville ha en lättskött plastbåt i stället för en träbåt. Båtbyggarnas arbetsuppgifter blev nu att bygga möbler inuti båtarna, säger Fred Dejevik, båtbyggarmästare.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Inne i båtbyggeriet står Dejan, den sista båt som båtbyggarmästaren Fred Dejevik byggt.

– Eller det beror på hur man ser det. Jag hade ett corona-projekt, en båt som jag fick renovera totalt, den var ett vrak när jag fick den.

För bygga båtar, det kan 80-årige Fred. Han har vigt hela sitt liv åt båtbyggeriet.

Två båtbyggarskolor startades samtidigt

– Jag började 1959 som 17-åring på Östra Orusts yrkesskola för båtbyggare, den fanns på Vindövarvet. Då drev Carl Andersson varvet och sonen Karl-Erik Andersson som blev min lärare och sedermera chef, drev också ett varv på området. Hans varv bestod av en barack med ett tillbygge av material från en gammal pråm, minns Fred.

ANNONS

På Östra Orust yrkesskola som låg i dåvarande Myckleby kommun startades två båtbyggarskolor samtidigt. En på Karl-Erik Anderssons varv och en på Harry Hallbergs varv. Eleverna placerades som lärlingar och avancerade allt eftersom de lärde sig hantverket.

– Karl-Erik tog sig alltid tid med oss, han lärde oss båtritningens grunder och det har jag haft nytta av under alla år.

Fred fick möjlighet att bygga sitt gesällprov i varvet, en folkbåt. Några år senare avlade han även sitt mästarbrev i båtbyggeriets svåra konst. Fred var under två perioder på Vindövarvet, 1959–1963 och en period mellan 1975 och 1980. Under åren på varvet träffade Fred många färgstarka och intressanta personer. Christoph Rassy var en av dem.

Lärare på Östrabo

– Vi har arbetat ihop men även seglat tillsammans. Han kom till Vindön 1960 och kunde ingen svenska, jag kunde ingen tyska men vi blev ändå goda vänner. Christoph är en av de skickligaste hantverkare jag träffat och han hade fler idéer än de flesta andra.

Jag kände mig mer som en badgäst än som utbildad lärare i båtbyggeri

Christoph Rassy kom att bli en vän för livet och under åren Fred arbetade som yrkeslärare vid Östraboskolan i Uddevalla kom Christoph att stötta skolan på många sätt.

– Christoph hade genomgått en tysk båtbyggarutbildning och hade en fantastisk kunskap om hyvling. Många år efter vi arbetat tillsammans kom han till Östrabo och höll en lektion för mina elever om handhyvlar, det var en fantastisk lektion.

ANNONS

Fred visar upp en rad vackra gamla hyvlar han har i sitt båtbyggeri. De är alla Ulmiahyvlar, hyvlarnas Rolls-Royce, som Christoph köpte till Fred i Tyskland.

Alla år inom båtbyggeriet har gett många minnen och Fred har mött många av de legendariska båtbyggarna. Gösta Johansson i Kungsviken är en av dem, liksom Gustaf ”Tellissen” Johansson och Bror Svenningsson.

– Första mötet med Gösta Johansson minns jag väl. Jag kände mig mer som en badgäst än som utbildad lärare i båtbyggeri, säger Fred med ett leende.

Ny bok om båtbyggarna

Det har hänt mycket inom båtbyggeriet sedan Fred började som elev på Vindön.

– Om man tänker sig båtbyggeribranschen som ett träd så befinner sig dagens båtbyggare ute i grenverket. Följer man grenen in mot stammen och nedåt hamnar vi hos de gamla träbåtbyggarna.

Alla minnen från tiden på Vindön, åren som lärare och de senare åren som egenföretagare har gett Fred en god kännedom om branschen. Det har resulterat i boken ”Båtbyggarna som försvann” där han sammanfattar båtbyggeriet inte bara på Orust, utan även i andra delar av Bohuslän.

– När plastbåtarna tog över blev båtbyggarna båtmöbelsnickare och deras skicklighet ligger säkert till grund för det unika rykte som Orustregionen har i dag. Men det mediala intresset av båtbyggarnas alster är sedan dess minimalt, därför har jag valt just den boktiteln.

ANNONS

LÄS MER:Bohusläns sista skeppsvarv växer – skriker efter personal

LÄS MER:Lilla Kålviks varv – ett av få traditionella båtvarv i landet

LÄS MER:Tre blinda män byggde en bohuseka – nu får den ett nytt hem

ANNONS