Smärtan och saknaden är förstås störst hos hans närmaste, Barbro, hans hustru sedan 57 år, dottern Karin, sonen Henrik med respektive, fyra barnbarn och deras familjer, släkt och de allra närmaste vännerna. Tillsammans med dem står en lång rad människor som delar deras förlust och som också känner en tomhet och sorg över att en mycket speciell och omtyckt medmänniska lämnat oss.
P-O Andréasson var född och uppvuxen i Uddevalla och det yngsta barnet av två. Idrotten blev tidigt en stor del av hans identitet med fotboll i IFK Uddevalla och handboll i Uddevalla HK. Fotbollen började han i som tioåring och nådde sedan IFK:s A- och B-lag. Där blev det också en del uppdrag som ledare.
Handbollen i UHK kom i tonåren. Även där ledde en framgångsrik ungdomstid till spel i A-laget med division 2 som bäst. Efter den egna karriären blev han, som den naturliga ledare han också var, handbollstränare och arbetade i många år i klubbens styrelse. P-O ägnade sig också åt tennis och verkade under några år också distriktsförbundet som sekreterare och kassör.
Blev domare
1981 återvände P-O till fotbollsplanen, nu som domare på distriktsnivå och hann i den rollen under 30 år med omkring 1700 matcher. Under åren hann han också med att bli domarinstruktör och vara en del av domarkommittén i Bohusläns fotbollförbund.
Domarrollen passade honom också utmärkt. Som matchledare blandade han alla sina goda egenskaper och fick, med sin naturliga pondus och tydlighet parat med sin varma humor, alla spelare och ledares respekt och uppskattning – även när man någon gång inte var helt ense om besluten.
Det var inte bara aktuella idrotten som fångade hans intresse. P-O gjorde också avtryck genom sitt idrottshistoriska intresse vilket ledde till många välbesökta föreläsningar på Bohusläns museum, som medverkande till lokala idrottsböcker samt arbete inom såväl Bohuslän-Dals idrottshistoriska förening som Bohusläns föreningsarkiv.
Många år som lärare
P-O Andréasson kom också att påverka mer än den lokala idrotten. Han sökte sig som 20-åring till lärarutbildningen i Karlstad vilket visade sig vara ett riktigt, och för många andra, viktigt karriärsval.
Inom skolvärlden, där han inledde sin bana 1964, var det just de personliga egenskaperna som gjort att så många elever minns honom med en positiv respekt och tacksamhet från Kapelleskolan och Västerskolan som blev hans huvudsakliga arbetsplatser.
Flera är de som trots en trasslig uppväxt och bakgrund hittade en väg framåt tack vare P-O Andréasson som under många av sina yrkesår arbetade som speciallärare fram till pensionen 2005 då han också började avveckla sina olika uppdrag.
Löpning, sommarstugan och jazz på fritiden
Intresset för idrotten och den egna träningen bestod livet ut. Det blev kring 15 Göteborgsvarv och även ett London maraton, nyss fyllda 50. Innan sjukdomen slog till tidigare under året fortsatte han att röra på sig, på senare år främst genom långa promenader i och kring Uddevalla.
Intresset för fotbollen var inte bara lokalt. Han följde troget sitt favoritlag Manchester United genom både med- och motgång. Kärleken till klubben uppstod när P-O, endast 14 år gammal, vann en vistelse med det svenska fotbollslandslaget i samband med en landskamp mot England på Råsunda stadion i Stockholm. Vid den efterföljande banketten på Grand Hotel fick han bland andra möta England och Manchester Uniteds forward Tommy Taylor. P-O vände hem till Uddevalla med ett välfyllt autografblock, ett engelskt favoritlag och ett av livets största äventyr i bagaget.
Sommarledigheterna och annan fritid spenderande han och familjen under 50 år gärna i sommarstugan på Bokenäset och lyssnade gärna på musik med en förkärlek till storbandsjazzen.
Som om allt annat inte skulle räcka för att fylla dygnets timmar var han också simlärare under 16 somrar. Han var också en aktiv och uppskattad välgörenhetsarbetare i Lions Club i 40 år. Bland annat brann han också för att barn från Uddevalla skulle få uppleva livet i barnkoloni genom uppdragen i Föreningen Uddevalla skollovskolonier och i rollen som administratör för Rörbäcks barnkoloni.
Blev en stor profil
P-O:s helhjärtade engagemang i olika sammanhang ledde till att han blev en välkänd profil som många Uddevallabor haft någon form av kontakt eller relation med. Hans ideella engagemang var beundransvärt och kommer att vara saknat i en tid när den sortens förebilder blir allt färre. Ändå var det allra främst medmänniskan Per-Olof Andréasson som många älskade, uppskattade och respekterade.
Man behövde inte vara nära vän P-O för att uppleva att man kände honom väl. P-O såg till att alla i hans närhet kände sig sedda och betydelsefulla. Det var mycket lätt att tycka om honom och vid eftertanke är det tveksamt om han någonsin haft några riktiga ovänner. Det fanns alltid ett glatt och varmt leende, ett vänligt och uppmuntrande ord och en ständigt genuin omtanke.
Han berörde och påverkade därför många genom åren och i alla dessa människors hjärtan blir P-O kvar för alltid. Saknad, men aldrig glömd.
Christer Lindgren
Vän till familjen
