Anna-Lisa Finn med vackra blommor hon fått som tack för åtta somrar med Good old days. Foto: Terje W Fredh
Anna-Lisa Finn med vackra blommor hon fått som tack för åtta somrar med Good old days. Foto: Terje W Fredh

Sången har präglat Anna-Lisas liv

Tre trallande jäntor sjöng varje dag under skoldagen på Väjern. Tiden var tidigt 30-tal. En av de tre skoltöserna som sjöng hette Anna-Lisa Finn. När skolan var slut för dagen sjöng de hela vägen hem. Hela livet har kretsat kring sång för henne.

ANNONS
|

Väjern var en härlig plats att växa upp på som barn. Pappan var målare och på fritiden dragspelare som spelade på fester. Mamman serverade på kalas. Hela Väjern var som en stor familj. Anna-Lisa kunde dansa, steppa och joddla och fick som ung chansen att åka på en riksomfattande turné med ett sällskap men mamman sade nej. Inte vågade hon släppa iväg sin flicka på sådana tokigheter. Det var bäst att vara kvar hemma på Väjern.

Spelade med pappa Hon minns att hon en gång låg i pappans dragspelslåda medan han satt på en stol och spelade. Första gången Anna-Lisa sjöng offentligt var hon tio år gammal. Sotekanalen skulle invigas och pappan fick uppdraget att spela för ett antal anställda vid kanalbygget. Detta skedde i en barack.

ANNONS

– Pappa spelade och jag sjöng, men jag minns inte vad, säger Anna-Lisa.

Hennes arbetsliv började tidigt. Som 14-åring försökte hon få jobb på de två stora konservfabrikerna, men det blev inget jobb då hon var för ung.

På Sannes konservfabrik blev det jobb med packning. Så småningom kom Anna-Lisa att arbeta både för Fiskebröderna och Abba.

– Det var packningsjobb för jag har aldrig skurit sill, säger hon.

När Abba expanderade i Kungshamn blev Anna-Lisa kokerska i den personalmatsal som fanns på Abbagården.

Alltid strävsam Anna-Lisa har haft många jobb. En tid var hon väktare för Securitas vid Scanraff, i flera år körde hon ut tidningar på Hovenäset, hon har städat och drivit egen butik med maken Ragnar.

Detta skedde på Hovenäset i en tid då det började bli kärvt för små livsmedelsbutiker. Paret Finn övertog den butik som Allan Eriksson en gång startade, den låg i samma hus där Anna-Lisa bor i dag.

– Affärstiden var rolig för vi fick kontakt med många som gästade Hovenäset på sommaren.

Paret Finn reste då och då och hälsade på sina vänner från sommaren.

– Jag har aldrig skurit något guld men alltid varit strävsam, säger Anna-Lisa vars glada humör gjort att hon klarat livets motvindar.

ANNONS

Sången bär oss framåt Anna-Lisa har alltid sjungit och kommer troligen att sjunga in till slutet. Innan Good old days blev en institution i Evja startade Göteborgsregissören Sonny Johnsson en sommarrevy. Sonny var känd i trakten från sina år med Stenhuggarteatern. Han vidtalade Anna-Lisa Finn, då 76 år, att vara med. Hon fick sjunga de gamla goda visorna och det blev dundersuccé.

När sedan Ulf Zell startade Good old days blev Anna-Lisa sällskapets äldsta artist. Med glamour och färgsprakande kläder kom Anna-Lisa i åtta somrar att glädja besökarna.

– I sommar kunde jag på grund av hjärtflimmer inte ställa upp, säger hon men jag kommer tillbaks nästa sommar. Jag börjar glömma en del texter men det finns ju fusklappar.

Zell och alla de andra i Good old days är ett underbart gäng, säger hon. Olika åldrar kan samarbeta utan att det gnisslar. Jag beundrar gänget för att det år efter år kan bjuda på underhållning som många tycker om.

– Det skall inte vara något märkvärdigt, tycker hon, det räcker att vara naturlig och de flesta tycker ju om en ren naturprodukt.

Flärdfull och pratglad Anna-Lisas goda humör och en käft som är snabbare än vad hjärnan tänker är något av ett signum. Ibland är det en fördel och ibland en nackdel

ANNONS

En gång i ungdomen slog hon käft med en stor konservfabrikör i Kungshamn. Anna-Lisa hävdade att sillskärerskorna på Abbas fabrik i Grebbestad tjänade mer än de som jobbade hos Sjöman i Kungshamn. Denne hävdade att flickorna i hans fabrik tjänade mer.

– Men så jobbar de också en del av middagsrasten, blev Anna-Lisas svar.

Pärlor, paljetter, passande örhängen, färgstarka kläder för sin ålder och en gnistrande diamant i en av överkäkens tänder skapar hennes profil.

Allt kan återskapas Det är gott om kläder och visböcker hemma hos Anna-Lisa.

– Kläder kastar jag aldrig, allt går att ta tillvara och återskapa, säger hon.

Livet blir inte roligare än man gör det själv, är en stående kommentar hos Anna-Lisa. Livet är en krokig seglats och det finns elaka grynnor här och där. Anna-Lisa har stött på flera, men tack vare sitt goda humör har hon kämpat sig igenom.

När jag lämnar Anna-Lisa sitter hon på altanen och tittar på en bukett vackra blommor.

– Ulf Zell var här och lämnade blommorna. Nu hoppas jag att hälsan och minnet skall stå mej bi så jag kan stå på scenen nästa sommar

Uppväxt: Väjern.

Flicknamn: Görling.

Bor: Hovenäset.

Familj: Barn med familj.

Arbetet: Har gjort allt möjligt.

Började: Som ung på Sannes konservfabrik.

Företagare: Hade livsmedelsbutik tillsammans med maken.

Fritiden: Känd från Good old days i Evja

Tycker om: Gamla fina visor.

Favoritartist: Alice Babs.

Aktuell: Fyller 85 år den 16 september

Uppvaktning: Ingen

ANNONS