Journalist wallraffade som flykting

Tusentals flyktingar dör på väg till Europa. Den italienske journalisten Fabrizio Gatti har själv rest i deras spår. Med boken "Bilal" vill han visa den mänskliga tragedi som allt för få européer känner till.

ANNONS
|

När två båtar förliste utanför Lampedusas kust i oktober dog hundratals människor som försökte ta sig in i Europa. Vad värre är, berättar den italienske journalisten Fabrizio Gatti: 268 personer omkom helt i onödan.

Två timmar innan olyckan ringde en syrisk läkare flera gånger från båten och bad om hjälp. "Inga problem" fick han till svar.

Men räddningen kom aldrig, då italienska myndigheter menade att flyktingarna skulle ringa Malta. Så lite betyder dessa människor för Europa, menar Fabrizio Gatti.

- Det mest chockerande är att EU:s regeringschefer efter olyckorna enades om att det här inte är brådskande att diskutera, utan att man ska återkomma till ämnet i december och i juni nästa år, säger han indignerat.
Wallraffade

Ända sedan 1990-talet har Fabrizio Gatti skrivit om flyktingars situation. Till slut kände han sig tvungen att själv betala ett pris. I reportageboken "Bilal", som nu ges ut på svenska, wallraffar han sig därför genom den moderna slavrutten från Afrika till Europa, för att skildra en värld som få européer sett.

ANNONS
- Traditionella intervjuer räckte inte till. Jag ville veta alla detaljer men människorna som hade blivit utsatta för övergreppen ville inte berätta. Och framför dem kände jag mig som en voyeur, säger han.

I "Bilal" reser han från Senegal till Libyen, och beskriver hur människor blir rånade, kvarlämnade i öknen och tvingade att prostituera sig under resan till Europa. Men inom varje person glöder ändå hoppet om ett bättre liv.

- Jag ville berätta om resan från samma höjd som människorna som gör den. Och det är en hög höjd: För mig är de hjältar.
Avslöjar brutaliteten

Fabrizio Gatti vågade själv aldrig sätta sig i en av smugglarbåtarna. I stället förvandlade han sig till irakkurdiske Bilal och lyckades ta sig in det förvar där flyktingar hålls kvar på Lampedusa. På så vis kunde han också avslöja den brutalitet som är vardag för flyktingarna.

- Det är som när jag utgav mig för att vara illegal rumän i Milano och en polis gjorde en undersökning av min anal, helt utan anledning. Jag kan berätta hur det känns att bli så totalt förödmjukad.
Situationen värre

Enligt Fabrizio Gatti har flyktingströmmarna förändrats. När han gjorde resan var det framförallt unga killar och män som åkte. Nu flyr i stället hela familjer.

- Att så många mammor och barn reser visar att situationen i länder som Syrien och Eritrea blivit outhärdlig, säger han och ger uttryck för sin vanmakt inför att flera europeiska partier samtidigt sprider bilden av en "invasion". Folks rädsla gör att de blundar för flyktingarnas lidande.
- Jag har aldrig jämfört det som händer i havet med massakern på judarna under andra världskriget, för det är två olika brott. Men som liten pojke frågade jag mig hur allt kunde pågå utan att någon protesterade. När man ser tillbaka på vår tid kommer man att fråga sig samma sak, säger han.
Tror på orden

Fabrizio Gatti skriver för att fler ska kunna göra flyktingarnas resa, även om han ofta känner att orden inte räcker till.

- Att gå till mammor och pappor som förlorat sina barn och säga "Jag försöker" ger dem inte tillbaka sina barn. Men orden är det enda vi har. Jag tror djupt på orden. Utan dem skulle vi själva bli som Bashar al-Assad, säger han och menar att engagemanget är värt alla risker:
- Om vi sänker blicken är vi medskyldiga till mord. Men vi har ännu lite tid innan europeiska länder faller i händerna på sådana som Le Pen och Gyllene gryning.

...att 268 syriska flyktingar inte undsattes, trots att de ringt Italien.

- Under två timmar var deras rop på hjälp undervärderat. Man såg dem som brottslingar och ville inte ens slösa ett enda samtal på dem. Hittar man inte namnet på den som är skyldig så är vi skyldiga allihopa.

...den Europeiska Unionen

- Jag skäms över EU. Regeringscheferna har gemensamt bestämt att det här är ett ämne man inte pratar om - för att inte förlora röster. De senaste 15 åren har man framställt flyktingars försök att ta sig in i Europa som kriminellt. Men de politiska rörelsernas ord om invandringen som en risk kommer att leda till våld. Det är situationer som Europa redan upplevt en gång, under 1930-talet.

...att de omkomna båtflyktingarna begravdes utan att deras anhöriga meddelades.

- Det var en fars till begravning. I stället för de anhöriga bjöd man in den eritreanska ambassadören, som fotade de få överlevande som ändå hade tagit sig dit. Vi firade inte de döda utan vänskapen med deras mördare. Jag fick känslan av att vara med i "Djurfarmen" av George Orwell, där diktatorer satt ned och åt med svinen.

...att ha ett europeiskt pass

- Jag hade mitt europeiska pass dolt i ryggsäcken. Jag kan resa var jag vill. Vår värld baserar sig på några sidor med en pärm runt omkring. Om hundra barn nu dog beror det på att vi har skapat något som heter pass, och för att vi ser passet i stället för personen. (TT)

Född: 1966.

Bor: I Rom, Italien.

Familj: Fru och två barn.

Bakgrund: Har arbetat heltid som journalist i Italien sedan 20 års ålder. Skriver nu för den italienska tidskriften l'Espresso.

Aktuell: Med reportageboken "Bilal" (Celanders förlag).

ANNONS