"Det är stort att få priset"

Ett efterlängtat och bejublat val - till och med av ryska medier. Svenska Akademiens beslut att tilldela Svetlana Aleksijevitj årets Nobelpris i litteratur är ett av de mest applåderade på senare år.

ANNONS
|

Svetlana Aleksijevitj får priset två år efter att hon satt punkt för sitt stora livsverk "Utopins röster". Akademiens motivering lyder: "För hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid".

De fem böckerna beskrivs som ett slags körverk av vittneslitteratur, där den lilla Sovjetmänniskan får en egen röst. Under 35 år har hon intervjuat tusentals människor om deras upplevelser - resultatet är ett destillat av deras existensvillkor.

Får inte säljas

Sedan fyra år tillbaka bor Aleksijevitj åter i MInsk i Vitryssland, där hennes böcker inte får säljas. I en intervju med Svenska Dagbladet efter tillkännagivandet säger hon att Nobelpriset betyder mycket för hennes tillvaro i hemlandet.

ANNONS
- Det här betyder att det inte längre blir så lätt för makthavarna i Vitryssland och Ryssland att avfärda mig med en handviftning.

Det är uppenbart att Svetlana Aleksijevitj är glad och hedrad över erkännandet. I en intervju med SVT poängterar hon att det är "stort" att få priset, men att känslan som följt på tillkännagivandet nästan spiller över i overklighet.

- Det är stort att få det här priset. Det var helt oväntat och nästan en oroande känsla. Jag tänker på de stora ryska författarna som Boris Pasternak, säger Aleksijevitj till SVT och hälsar att hon "absolut" kommer till Stockholm för att ta emot priset.
En sorts skyddsväst

På Aleksijevits svenska förlag Ersatz skålades det i champagne efter beskedet. Även Kajsa Öberg Lindsten, Svetlana Aleksijevitjs översättare och goda vän, är mycket glad. Hon hoppas att Nobelpriset kan utgöra en sorts skyddsväst för Aleksijevitj.

- Utöver att hon är en strålande författare så har hon gett ett folk tillbaka sin historia. Nobelpriset är inte vilket pris som helst, jag hoppas att det innebär ännu ett litet skydd mot världens ondska för henne, säger hon.

Sara Danius, Svenska Akademiens ständiga sekreterare konstaterar att valet av pristagare var lätt i år.

- Vi ville hitta en framstående författare och det har vi gjort nu. Beslutet är fattat med stor enighet och entusiasm, säger Sara Danius.
Lycklig pristagare

Hon lämnade beskedet till en lycklig pristagare:

- Jag har precis talat med Svetlana Aleksijevitj och hon sa ett ord: "Fantastic".

Bland de många gratulanterna märktes bland andra den ryska tidningen Komsomolskaja Pravda och utrikesminister Margot Wallström (S) som twittrade "Congrats to Svetlana Alexievich for winning the #Nobel prize in literature! I highly recommend "War's unwomanly face". Boken som Wallström syftar på är "Kriget har inget kvinnligt ansikte: en utopis röster" där kvinnor berättar om sin tid i Röda armén under andra världskriget. Den var klar 1983, men kunde inte ges ut förrän två år senare eftersom den anklagades för att vanhelga den sovjetiska kvinnan.

Prissumman är i år åtta miljoner kronor. Litteraturpristagaren får tillsammans med de andra Nobelpristagarna ta emot priset i Konserthuset i Stockholm på Nobeldagen den 10 december.

ANNONS

2014 Patrick Modiano, Frankrike

2013 Alice Munro, Kanada

2012 Mo Yan, Kina

2011 Tomas Tranströmer, Sverige

2010 Mario Vargas-Llosa, Peru

2009 Herta Müller, Rumänien/Tyskland

2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike

2007 Doris Lessing, Storbritannien

2006 Orhan Pamuk, Turkiet

2005 Harold Pinter, Storbritannien

Född: 1948 i Ukraina men uppvuxen i en vitrysk by.

Bor: I Minsk. Har efter drygt tio år i exil, bland annat som fristadsförfattare i Göteborg, valt att återvända till censurens och hotens Vitryssland för att kunna slutföra sin femte bok, "Tidens secondhand", som kommer på ryska i vår och nästan samtidigt på svenska, engelska och franska.

Trots att hon är en av Vitrysslands mest kända och översatta författare är hennes böcker bannlysta från bibliotek och boklådor. Hon får inte ge intervjuer i vitrysk media eller framträda på exempelvis skolor. Hon skriver på ryska och ger ut sina böcker på ett ryskt förlag i Moskva.

Familj: Dotter och barnbarn.

Böcker: "Kriget har inget kvinnligt ansikte" som publicerades på ryska, i censurerad version 1984 och i en komplett 2004. "Bön för Tjernobyl" 1998, vittnesmål från kärnkraftsolyckan. "Zinkpojkarna" (om det sovjetiska kriget i Afghanistan) 2014. "De sista vittnena" 2015.

ANNONS