Gunilla Nadler fick aldrig höra pappa Jan berätta sin livshistoria. Han dog när Gunilla var 27 år och var gravid i tredje månaden. Pappans alltför tidiga bortgång var en stor orsak till att Gunilla till slut stannade upp för sex år sedan. Och påbörjade en släktkrönika med mamma Ulla i huvudrollen. Allt berättat ur kameralinsens perspektiv.
– Jag ville bevara mammas röst, säger Gunilla, som i samband med filmen intervjuat Boo Johansson, professor i psykologi och minnet, om hur minnet fungerar.
Idén till Rik av minnen startade på en kurs.
– En dag fick vi i uppdrag att fråga en äldre person om de hade en liten sak, säger Gunilla.
Gunilla frågade sin mamma Ulla som tog fram gamla fotografier och började att berätta.
– När jag märkte att mammas minne gick igång blev jag så berörd att jag ville filma henne. Jag ville bara dokumentera mammas berättelse, men sedan växte det. Mamma berättade med en sådan humor och värme, säger Gunilla när Bohuslängen träffar henne i sin konstateljé i Göteborg.
Båda två var överraskade av hur mycket som Ulla mindes. Namn på gamla klasskompisar och platser varvades med när hon träffade sin man Jan första gången ute på dans i Norrköping.
Men Gunilla har också fått lära känna sin far som en person med stark integritet som växte upp under tuffa förhållanden på Malö utanför Orust.
Det tog sex år för filmen att bli klar till den premiärvisades i Norrköping. Det var nära att den aldrig kom så långt. Två hårddiskkrascher och ljudproblem försvårade arbetet och höll på att knäcka henne. Dessutom kände hon en stress över sin mors hälsa.
– Hon hade drabbats av en stroke och hälsan hade gått upp och ner. Det var väldigt viktigt för mig att bli klar och att hon skulle få uppleva det.
Det gjorde den. Och gladast av alla var kanske huvudpersonen själv.
– Mamma sa att hon aldrig varit så lycklig i hela sitt liv.
För Gunilla var det en dröm som besannades när filmen visades på Hagabion med mamma på plats i en full salong. Men det tar inte slut där. Rik av minnen kommer att visas på en internationell festival. I december ska Gunilla bearbeta filmen till engelska. Då kan hon även bli nominerad till Guldbaggegalan i kategorin för 2014 års bästa svenska dokumentärfilm.
Men Gunilla vill också att filmen ska nå en ny publik. Patienterna och vårdpersonalen på äldreboenden:
– Jag tror att den skulle ge väldigt mycket och inspirera både personal och anhöriga, säger hon.
Först ska filmen visas på Bohusläns museum. Därefter följer ett samtal med regissören Gunilla Nadler och inbjuden gäst.
