Svängigt. Tupelo Highshots spelade svängig rockabilly inför en delvis dansande publik.
Svängigt. Tupelo Highshots spelade svängig rockabilly inför en delvis dansande publik.

Nya vänskaper på Lane loge

I lördags var det countryfest på Lane loge. Bohusläningens utsände fick sig en helkväll med många nya bekantskaper.

ANNONS
|

Kvällens första band, Hometown Marie, avnjöts av undertecknad med en kopp te i hand. Dessa unga killar från Mariestad –ett visuellt möte mellan Nickelback och Beach Boys –levererade träffsäker, slick, countryspetsad rock. Kvalitén på deras delvis egenskrivna musik var hög, bortsett från ett stundtals flackande tempo.

Nå. Ska Bohusläningens utsända spendera fem timmar på Lane Loge – detta kulturella, högst levande, fornmärke – kan tiden användas med omsorg. Platsen är nämligen inte tillägnad åskådaren, det är en plats att ge sig hän till. Fullt ut.

I svart rockabillyklänning strösslad med rosa prickar lät jag mig så föras ut på dansgolvet av Micke –tidigare tävlingsdansare, nu en minst sagt skicklig amatör. Två foxtrot och därefter buggens hårda skola. Buggprio 1: håll överarmarna längs med sidorna till vilket pris som helst. Att föra och att bli förd är en livsläxa av avsevärd vikt.

ANNONS

Vid vattenpumpen hängde Stig Hansson (med familjär anknytning till Lane Loges ägare Anette Hansson) iklädd en vit hatt som såg ut att vara av modell Stetson. Hans tillbakalutade närvaro skänkte en tronande försyn till detta (inte välbesökta, men absolut högljudda) Ranch Party, som hölls igång med hjälp av diverse alkoholhaltiga drycker.

Kommer ni ihåg Micke från några rader längre upp?Well, Micke har en vän som heter Jonny. Jonny är en alltid positiv, alltid entusiastisk dansare som med lätthet citerar dansbandstext efter dansbandstext. Ett uppslagsverk utan dess like. Men mycket trevligare än att bläddra i Nationalencyklopedin är det att dansa med Jonny.

Sagt och gjort –fram tills att energiska rockabillybandet Tupelo Highshots låtit extranumret Ring of fire klinga ut var det Jonny och foxtrotens magi som lät sommarkvällen förflyta. Vid parkeringsplatsens lägereld startades därefter ett halvhjärtat, om än gemytligt, musikjam.

Resten av natten spenderades i Micke och Jonnys husvagn, där det stektes bacon och majs – allt i en trevnad som det skrivna ordet efter otaliga försök misslyckats beskriva. I husvagnen stod kärleken till dansbandsmusiken i full blom. Jag fick lyckan att iklädd en lånad, rutig flanellskjorta och stulen cowboyhatt jamma dragspel till Larz-Kristerz klassiker Zetor’n tillsammans med två herrar som hade ett mål med livet och kvällen – det ska vara kul.

ANNONS

På väg hem genom gryningen vevade jag så ner fönstret på min röda Volvo 940 och dumpade det svenska vemodet någonstans mellan Lerbo och Råssbyn.

ANNONS