Releasefest. Ulf Michal delade med sig av sånger ur sitt liv på Mortens. Vid hans sida sångerskan Erica Larsson.
Releasefest. Ulf Michal delade med sig av sånger ur sitt liv på Mortens. Vid hans sida sångerskan Erica Larsson.

Sjömila firade sin debut på Mortens

Ulf Michal tog tag i popstjärnedrömmen. I onsdags firade hans band Sjömila sin debutskiva på Mortens.

ANNONS
|

Jag tror tamejtusan att samtliga Uddevallas kulturarbetare var på Mortens i onsdags kväll. I känsla och handling kunde Sjömilas releasefest alltså misstas för en familjär släktträff.

Skådespelaren och regissören Ulf Michal berättar för oss i publiken att så här i femtioårsåldern tyckte han det var dags att bli popstjärna. Materialet han ska uppnå detta resultat med är egna kompositioner – nyskrivna sånger såväl som stycken han skrivit som ung.

Med sig på scen har Michal ett antal kända ansikten: bland andra Magnus Sjöqvist på gitarr, Marcus Utbult på bas, Elisabeth Wiklander på cello och Klas Gerle på fiol. Vid sin vänstra sida har Michal sångerskan Erica Larsson.

ANNONS

Larsson skänker en extrovert, musikaliskt professionell kvalitet till bandets sound. Hennes röst är väl skolad och når med sin riktade spetsighet väl ut i rummet – även de flesta texter går fram fint. Att Lisa Nilsson går som ett oupphörligt, öronbedövande mantra i mitt huvud när jag lyssnar på Erica Larsson får ses som en kvalitetsstämpel.

Det är inte heller något fel på Ulf Michals sångröst, även om den inte är lika skolad som Larssons. Han sjunger rent, varmt och narrativt, men hans texter når inte alltid över bandets stora sound. När Michal/Larsson sjunger i stämsång på en refräng, eller unisont, så kompletterar de varandras röster fint.

Sångduon kompletterar även varandra rent showmässigt. Michal har, som väntat, ett tydligt sätt att inta scenen och presentera sina sånger. Den uppåtgående, bubbliga energin står Larsson för och det finns något fint i att se Michal tryggt förlita sig på hennes vana att stå på en musikscen.

De sånger som Ulf Michal har skrivit är lättillgängliga och poppiga. De är pop i ordets breda bemärkelse, som ett paraplybegrepp för den musik som spelas på de större radiostationerna. Min hjärnas associativa funktioner går på högvarv under Sjömilas korta konsert:

ANNONS

Stycket Två vänners klämmiga keltdoftande dragspelsmelodi låter som den där halvmoderna poplåten jag har på tungan men som vägrar att ge sig till känna. Bland jävlar & demoner skulle kunna spelas i vilken amerikansk långtradare som helst.

Sången Lugnt nu har Ledins Snart tystnar musiken som musikalisk tvilling. Det var natt när du kom går produktionsmässigt hand i hand med Stings jazzigt akustiska version av Fragile på liveplattan All this time. Sist men inte minst satsar jag en krona på att Michals komposition En sista gång sneglat på Vreeswijks Grimasch om morgonen.

Med detta sagt –Ulf Michals musik är poppigt, polerat välproducerad och professionellt genomarbetad, rätt och slätt.

ANNONS