Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Många älskar Woody Allens filmer men har desto svårare att förhålla sig till anklagelserna om hans påstådda övergrepp på sin styvdotter. Själv jobbar han på som vanligt. Här är gänget från hans förra film "Cafe society". Arkivbild.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Anklagade män raderas från populärkulturen

När kända kulturmän anklagas för sexbrott i metoo-rörelsens svallvågor raderas både de och deras verk ur den populärkulturella historien. Gäller inte längre den gamla sanningen att skilja på konstnären och konstverket?

Att konst inte måste eller ens bör vara moraliskt korrekt är nog de flesta ganska eniga om. Men hur höga krav på moralisk oantastlighet kan man ställa på dess utövare? Och hur ska vi förhålla oss till dem som blir påkomna med sexuella övergrepp? I svallvågorna av metoo-revolutionen har exempelvis filmproducenten Harvey Weinstein, skådespelaren Kevin Spacey och tv-snickaren Martin Timell snabbt plockats bort från tv-tablåer, filmer och eftertexter. Innebär det att den traditionella tanken om att skilja på konstverk och konstnär kanske är passé?

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

I en krönika i The Guardian propagerar den brittiske komikern och författaren Jack Bernhardt för att det inte finns någon skillnad mellan verk och person, i alla fall inte i fallet med komikern Louis CK, som avslöjats med att ha begått sexuella övergrepp mot kvinnor.

"Komiker/skådespelare som Louis CK spelar inte en rollfigur, bara en överdriven version av sig själva. De skådespelar inte, de berättar skämt som visar deras syn på världen. Konsten och konstnären kan inte separeras – den finns bara genom Louis CK:s egna livserfarenheter. Och det är därför det är svårt för hans fans att förkasta honom. De kan inte säga att de älskar skämten men hatar mannen bakom dem eftersom skämten är mannen."

"Inte mycket kvar"

Ida Hallgren, filosofisk praktiker och doktorand i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet, tycker att det finns anledning att nyansera diskussionen som nu har uppstått.

- Jag menar såklart inte att förövare ska ursäktas. Men ska man till exempel bara läsa filosofer som inte är sexister, då blir det inte mycket kvar i bokhyllan. Vi fungerar också lite svartvitt och har svårt att se att folk kan göra bra saker och samtidigt vara riktiga as.

TT: Men är det en rimlig hållning att vilja vara en politiskt medveten kulturkonsument?

- Absolut. Om ett konstverk får en helt annan betydelse efter att man får en annan syn på konstnären, till exempel om konsten i fråga har med sexualitet att göra, då ändras ju förutsättningarna. Det är klart att man kan ställa sig frågan "vill jag ens se det här?".

Både den amerikanska och den svenska filmdistributören valde att snabbt stoppa Louis CK:s regidebut "I love you, daddy" när övergreppen blev kända.

- Det förändrar allt, vi kommer inte att släppa filmen. Världen har verkligen förändrats på bara någon månad. Stora företag fattar snabba beslut i de här frågorna. I grunden är det bra att de här historierna kommer fram nu och att det får en konsekvens, har Jakob Abrahamsson på svenska Nonstop Entertainment tidigare sagt till TT.

Spacey raderas

Att inte släppa nya, problematiska filmer är en sak. Men i fallet Kevin Spacey går filmskaparna ett steg längre och klipper bort den sexövergreppsanklagade stjärnan ur den kommande storfilmen "All the money in the world". Han ersätts med Christopher Plummer.

Ida Hallgren tycker att vi ska akta oss för skenhelighet i debatten som nu uppstått.

- Det kan vara viktigt att också våga se smutsen i sig själv, att se nyanserna. Mycket av debatten på senare tid har handlat om att hitta de där onda, "de andra", som begår övergreppen. Men det som har skett med alla upprop nu är att man lyfter det strukturella och vi ser att de här problemen finns på i stort sett alla områden.

Ny kanon?

En radikal lösning på hur man som kulturkonsument ska förhålla sig till alla fallna hjältar är att rikta blicken åt nya håll. Melissa Silverstein är skribent och grundare av sajten "Women and Hollywood". Hon har sedan några år aktivt valt bort att se Woody Allens nya filmer med anledning av pedofilanklagelserna mot honom (som han aldrig har erkänt eller dömts för). Hon menar i en artikel i The Guardian att det är dags att ifrågasätta dagens filmkanon, som i stort sett är skapad av vita män med auteur-status, och att skapa en ny, med filmer gjorda av kvinnor och rasifierade:

"Tiden är inne för att på nytt värdera vilka filmer som borde lyftas fram och höjas upp. De senaste veckorna har ryckt isär filmindustrin och det har ekat över världen. Anklagelserna mot Harvey Weinstein har öppnat alla spärrar", skriver Melissa Silverstein.