Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Tre saxar. Attack gjorde en akustisk spelning i lördags inför en publik som lyssnade under mustyst spänning. På altsax Anna Högberg, på tenor- och sopransaxofoner är Malin Wättring och Elin Larsson (längst fram på bilden).

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Attack imponerade med sin frijazz

Anna Högberg Attack har nu släppt sitt debutalbum och releaseturnéns första spelning gick av stapeln i lördags.

jazz

Anna Högberg Attack
konsert
Lördag 6 februari, Gerlesborgsskolan

Gerlesborgsskolans konsertsal verkar som gjuten för förvånansvärt olika typer av musikaliska yttringar. Men särskilt väl tillrätta finner sig den experimentella musiken, här bland de karga klipporna och områdets höga frekvens av sökande konstnärssjälar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Anna Högberg Attack spelar musik som kan kallas frijazz. Inte sällan är musiken fritt improviserad, mer sällan flörtar delar av arrangemangens tonalitet och basgångar med popmusik – filtrerad genom Anna Högbergs musikaliska universum. Förutom låten Skoflikargränd, som basisten Elsa Bergman komponerat, är det Anna Högberg som skrivit allt material som gruppen spelar. Arrangemangen görs dock av samtliga medlemmar under rep men kanske framförallt i stunden, live. Det är det, mina damer och herrar, som är så spännande med improviserad musik; lyssnaren får vara med när det händer.

Jag såg Attack i Österrike i november, inför en betydligt större publik än i Gerlesborg. En av fördelarna med att nu uppleva sextetten i detta intima sammanhang är att ljudet från de ouppmickade saxofonerna är mer omedelbart, mer fysiskt träffande. Den inledande låten är nyskriven och ännu odöpt. De tre saxofonisterna Anna Högberg, Malin Wättring och Elin Larsson skapar här en slags hocket-effekt, vars oregelbundenhet bjuder på en oförutsägbar surround-upplevelse för öron placerade på första parkett. Anna Högberg tar sedan ett solo, uppbackad av långa, mer eller mindre dissonanta, bakgrundsfigurer från Wättring och Larsson. Detta är en av de saker som Attack gör så bra – backar upp varandras improvisationer. Medlemmarnas individuella solon är ofta relativt korta, men det finns från första ton en vakenhet och följsamhet hos de övriga musikerna. Pianisten Lisa Ullén skapar omedelbart dissonans och lagom mått atonalitet där Anna Högberg föreslår dessa inslag i sitt eget tonspråk.

Anna Lund på trummor leker fantasirikt i de mellanrum som improvisationen skapar och Elsa Bergman driver med temperamentsfull bestämdhet musiken framåt. Ett särskilt minnesvärt solo på sopransax gör Malin Wättring, över en tonal basgång i time. Trots den förutsägbara utgångspunkten bryter sig Wättring obehindrat loss från tonartens ramar och Ullén är inte sen att strö atonalt strössel över Wättrings fraser när detta händer.

Sist jag hörde Attack live var musiken mörk, ofta dovt inväntande. I Gerlesborg hade den istället röda kläder och var mer extrovert. Så förhåller det sig med improviserad musik – den är i bästa fall inte statisk.