Kanske har de hämtat inspirationen från Gabriela Pichlers film Amatörer. Företagarföreningen och Jernhusen har nämligen projekterat en film, som ligger någonstans mellan konst och reklam.
Men till skillnad från Amatörer är det inte fiktiva Lafors som ska porträtteras, utan den högst riktiga Centralstationen i Göteborg, som ska visas upp som en mångfacetterad plats, fylld av liv och känslor.
De som filmar är inte heller högstadieelever, även om det är första gången bakom en kamera för flera av dem. Evelina Jacobsson är exempelvis 18 år och har nyss tagit studenten.
Hon läste om möjligheten att få göra en kortfilm och skickade in sin ansökan i sista sekund. Ett par veckor senare hade hon valts ut av den jury, där bland annat Göteborgs filmfestival ingår.
Plötsligt var det dags att börja färdigställa manus och casting. Snart skulle hon nämligen vara ansvarig för ett helt filmteam.
– Det är rätt så speciellt. Det känns som om man har fått väldigt mycket serverat på en räkmacka, även om det såklart har varit hårt jobb, säger Evelina Jacobsson.
Ett inrullat piano väcker känslor
I The location handlar hennes bidrag om när ett piano rullas in i stationshuset. I fokus är en kvinna som sitter på en bänk i den myllrande byggnaden. När pianot dyker upp väcks något inom henne. Kanske är det gamla minnen? Händerna tycks vilja spela, men det finns också ett motstånd, en inre konflikt. Vilken sida kommer att vinna?
Evelina Jacobsson fick en dag på sig att filma kortfilmen. Så var det också för de övriga regissörerna. Men även om förutsättningarna varit de samma har resultaten blivit helt olika. En kontrast som blir spännande eftersom filmerna är klippta att se ut som ett sammanhängande narrativ.
LÄS MER:Oscensurerat om skam, homofobi och våld
Möte mellan matte och husdjur
I författaren och journalisten Khaled Alesmaels film får vi istället se Centralstationen ur en hunds perspektiv. Ryckiga bilder i ankelhöjd blandas med klipp på en ung syrisk kvinna.
Hennes inre monolog berättar på ett poetiskt sätt om saknaden till hunden, som länge har varit kvar i det gamla landet. Nu skuttar den alltså längs med perrongerna, strax redo att hoppa upp i hennes famn.
Khaled Alesmael berättar att han är oerhört imponerad av de andra regissörerna och hur väl filmen kom samman. Han förklarar att den visar på den diversitet som finns i Göteborg.
– Den dokumenterar den tid vi lever i. Flyktingar, säkerhet, den politiska situationen. Filmen kommentar ögonblicket. Därför upplever jag att den är viktig. För i framtiden kommer vi att kunna se tillbaka och komma ihåg hur vi brukade leva, säger Khaled Alesmael.
Har inte känt sig styrda trots syftet
Även om filmen har framkommit utifrån en premiss av att visa upp vad Centralstationen har att erbjuda, påpekar regissörerna att de inte har känt sig styrda. Evelina Jacobsson säger att hon knappt ens reflekterat kring att det funnits ett syfte bakom projektet.
Mats Adler, vars film visar hur vi påverkas av tågförseningar, påpekar dock att han har behövt göra en del ändringar av sin grundidé, men att det snarare har varit av hänsyn till de andra regissörerna i stafettfilmen.
– Självklart kommer man inte att göra något allt för galet i den här typen av kollektion av filmer. Min ursprungliga synopsis var till exempel mycket mer blodig. Men jag tycker att det är okej. Det är en laginsats, säger han.
