Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Svängigt. Unga folkmusikduon Duga med Olof Kennemark och Albin Broberg spelade med svängig och tajt glöd under fredagens konsert. 

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Dubbelt sväng på Uddevalla Folkmusikfestival

Unga förmågor och rutinerade pjäser övertygade

Duga, Esbjörn Hazelius och Johan Hedin

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Uddevalla folkmusikfestival

Fredag 7 juli

Bohusläns museum, Uddevalla

Betyg: 4/5

Att försöka sammanfatta fredagens dubbelkonsert med endast ett fåtal spalter till mitt förfogande blir en utmaning.

Kanske hade många åhörare kommit till Bohusläns museum för att lyssna på Esbjörn Hazelius och Johan Hedin – dessa superstjärnor inom svensk folkmusik. På köpet fick vi en samspelt, yngre, duo som heter Duga.

Denna duo består av Olof Kennemark på fiol och Albin Broberg på cittern. Killarna träffades på folkmusiklägret Ethno, som är en viktig knutpunkt för unga folkmusiker från hela världen. I 25 år har Ethno spridit spelglädje. Duga är ett fint exempel på Ethnos betydelse som grogrund för nya musikaliska konstellationer.

Kennemark och Broberg spelar polskor, valser och schottisar om vartannat. De bjöd även på Bytt-Lasses brudmarsch, som växlande mellan dur och moll verkar betona äktenskapets karaktär. Sist jag hörde denna marsch var det med Hans Kennemark i gruppen Nordik Tree. Sist jag såg Hans Kennemark på scen var han liksom Olof Kennemark iklädd en vit skjorta i grövre material och en oklanderligt intensiv scennärvaro. Far och son? Jag får anta det.

Duga tappar en del riktning i Bytt-Lasses brudmarsch, som stundtals låter trevande. Men i svängiga stycken som schottisen Kaffepunsch lyfter taket. Broberg kompar medryckande, med välplacerade substitutackord och rytmiska betoningar precist tajmat med Kennemarks fiol. Från duons repertoar hörde vi också intressanta originalkompositioner av både Kennemark och Broberg.

Efter en kort paus gjorde så Esbjörn Hazelius och Johan Hedin entré med medföljande arsenal av stränginstrument (nyckelharpa, fiol, cittern, gitarr med mera). Om Duga är full av ungdomlig intensitet och iver så använder sig Hazelius Hedin av andra verktyg. Först och främst måste denna äldre duo inte bevisa någonting, det har de redan gjort genom sin långa karriär.

Inga cirkuskonster alltså, men det är likväl fängslande att ta del av deras avslappnade och lekfulla förhållningssätt till sina instrument. Hedin utsmyckar sina fraser med små, väl valda detaljer och spelar ibland pizzicato på nyckelharpan – ännu en variation av den rika ljudvärld som duon skapar.

Låtar varvades med sånger under konserten. Esbjörn Hazelius sjunger på skånsk dialekt, med ornament och tongångar som påminner om keltiska folksångare. Vi hörde sånger som Tretton år (av Hazelius), som finns på duons senaste skiva Sunnan och den medeltida balladen Jungfrun och greven (knappast aktuell idag, men gångbar på sitt eget sagocharmerande sätt).

Kvällen: en fin uppvisning i samstämmiga strängars skönhet. Fyra fyrar delar jag med lätthet ut till båda grupperna.