Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/4

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Familjär vårkonsert med Kulturskolans lärare

I söndags avslutade Uddevalla kammarmusikförening Collegium Musicum sin vårsäsong med en extra festlig lärarkonsert i Societetshuset på Gustafsberg.

Det skulle vara omöjligt att för mig som recensent skriva objektivt om söndagens jubileumskonsert. För en beskrivning av hur vänskapligt nära individerna i Uddevallas musikliv befinner sig vill jag mana till fortsatt läsning; kultur och skvaller buntas ju ändå ihop i det tryckta bladet sedan en tid tillbaka.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Att kliva in genom societetshusets dörrar i söndags var som att träda in i en slags mjuk dröm från barndomen. Där, på en stol längs med vänstra flanken satt min gymnasielärare i engelska, Dan Savik, och gjorde sig beredd att ta ton. Det konsertprogram jag blivit tilldelad berättade också att en av mina dragspelsinspiratörer, Kallis Bengtsson, ämnade bjuda på ett antal accordeonklassiker under tillställningen.

 Sist men inte minst visar sig min tonårstids pianolärare Mikael Landberg på både konsertprogram och i egen hög person, iklädd kostymjacka och sirligt blåmönstrad skjorta. Och ser han inte lite längre och mer vital ut än vanligt, dessutom? För er som inte känner till Mikael Landberg är det på tiden att han får en så grundlig presentation som detta minimalistiska format tillåter:

Mikael Landberg har varit Uddevalla Kulturskolas huvudsaklige pianolärare så länge jag kan minnas. Med sin obotliga snällhet, vilsamma eftertänksamhet och kärlek till det sköna i musiken har han färgat min musikaliska utveckling – och gissningsvis gäller detta inte bara mig; som andra inslag under konsertprogrammet fick vi till exempel höra Landbergs tidigare elev (och förra årets Kulturskolestipendiat) Sigrid Östenberg framföra en dynamiskt flödande Fantasie impromptu (Frederic Chopin).

Landberg bjöd själv på klassiskt (Solöga av William Seymer), jazz ihop med Dan Savik och trumpetaren/flygelhornisten Niclas Geidvik, samt en egenskriven låt som sammanfattar en stor del av Landbergs musikaliska uttryck. Stycket, Gäst vid stranden, är skandinaviskt poetiskt, innehåller en jämn dos vemod och hoppfullhet samt en rörlig, bärande melodi. Denna gång framfördes stycket på duo, tillsammans med Kallis Bengtsson.

De tre solostycken som Bengtsson framförde var alla publikfriare, om än för öron av olika ålder och smak. Vi hörde Silver moon waltz av P Frosini, Sommarsång av Wilhelm Petterson Berger, samt Asturias av Albeniz. Bengtssons snabba kromatik i högerhanden, vänsterhandens virtuosa melodibasspel och hans imponerande bälgteknik är en fin uppvisning av dragspelets mångsidighet. En dragspelslektion i 160 kilometer i timmen.

Societetshusets mjuka, pastellfärgade inramning förstärkte den drömska musikaliska eftermiddagen, denna minnenas musikaliska lovsång.