Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mikael Persbrandt och Anna Odell spelar huvudrollerna i "X&Y" som inleder Stockholms filmfestival. Arkivbild.

Festivalernas betydelse ökar i Netflix-eran

Filmbranschen förändras i allt snabbare takt. Strömning, biografmonopol och ett polariserat debattklimat ställer också nya krav på filmfestivalerna. Men behovet att mötas i biosalongen har aldrig varit större, menar tre festivalchefer.

När Anna Odells film ”X&Y” börjar rulla på biografen Skandia på onsdag kväll ljuder startskottet för den 29:e upplagan av Stockholms internationella filmfestival. 150 filmer från 60 länder står på programmet, och festivalchefen Git Scheynius har stora förväntningar på årets festival.

- Det blir som att räcka över en julklapp efter ett helt års arbete. Publiken får chansen att upptäcka filmer från länder som aldrig finns på biorepertoaren. Det blir som en resa jorden runt, säger hon och tillägger att den genomsnittlige festivalbesökaren löser sju biljetter.

"Skapa ett utropstecken"

Fenomenet filmfestivaler har funnits sedan 1930-talet, först som ett sätt för europeiska semesterorter att förlänga turistsäsongen, sedan som en möjlighet för oberoende filmare och mindre filmländer att nå en publik i ett allt mer kommersiellt bioklimat.

Samtidigt har filmbranschen genomgått stora förändringar, från biografdöd till strömningsboom. Att teknikutvecklingen har accelererat de senaste åren har inneburit nya utmaningar för filmfestivalerna, berättar Jonas Holmberg, konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival.

- Digitaliseringen för med sig nya industriella strukturer, nya publikbeteenden och nya ekonomiska flöden, som gör det svårare för kvalitetsfilm att spridas. Där blir filmfestivalernas uppdrag bara viktigare.

Men det räcker inte längre att bara sätta ihop ett program och öppna biodörrarna. Filmfestivalerna måste erbjuda något mer än tv-soffan och multiplexbiografen. Man måste ”skapa ett utropstecken”, som Jonas Holmberg uttrycker det. I Stockholm lägger man mycket krut på att locka regissörer till festivalen – 80 stycken filmskapare kommer att finnas på plats för att svara på publikens frågor.

Det udda och unika

På den mer småskaliga Norrköpings filmfestival, som äger rum precis efter Stockholm, jobbar man mycket med att lyfta fram det lokala filmlivet i Östergötland. Samtidigt deltar festivalen i ett integrationsprojekt där nyanlända som vill in i filmbranschen får tillgång till arrangörernas nätverk, och får vara med och påverka festivalprogrammet,

- En av deltagarna är från Västsahara och i år har vi en film därifrån. På så vis kan vi hitta det lite udda och unika, som inte finns på Netflix eller Viaplay, berättar festivalchefen Richard Follstedt.

På senare år har politiken fått en mer framskjuten plats på filmfestivalerna. I Göteborg satsar man på en sektion med apokalyptiska filmer för att belysa klimatfrågan, och i Stockholm är årets tema ”Democracy in danger”, med filmer om Trump, Putin och Ukrainas sammanbrott.

- Kvalitetsfilmen speglar vår samtid, och vår samtid har blivit mer politisk, säger Git Scheynius, och Richard Follstedt instämmer:

- Det har blivit ännu viktigare – om man ser till den politiska debatten som vi har nu – att man kan samlas kring någonting, en upplevelse, oavsett vem man är och var man kommer ifrån.