Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Josephine Langford och Hero Fiennes Tiffin spelar huvudrollerna i ”After”. Fiennes Tiffin är systerson till Ralph Fiennes och spelade den unge Voldemort i ”Harry Potter och halvblodsprinsen” (2009). Pressbild.

Filmrecension: Tondövt för tonåringar

Efter ”Fifty shades of Grey” är det dags för en annan erotiskt laddad fan fiction-succé att bli film. Men kärleksfantasin ”After” är både övertydlig och tondöv inför vad det innebär att vara ung kvinna idag.

18-åriga Tessa Young har aldrig haft sex. Det sägs aldrig med ord – det behövs inte. När hon anländer till college med väskan full av pastellfärgade byxdressar och 1800-talsromaner, och pussar sin snälltråkige pojkvän Noah till farväl, är det som att hela filmen skriker: ”Här kommer en oskuld, redo att plockas!”.

Klyschorna staplas snart på varandra i filmatiseringen av Anna Todds storsäljande roman ”After”. Tessa får dela rum med en lesbisk partytjej i hotpants och trasiga nätstrumpor, som gör allt för att dra ner sin nya vän i fördärvet (”ska inte du också ha en tatuering?”). Och på en fest möter hon Hardin Scott: sur, sexig och med en oemotståndlig Londondialekt. Hon tycker att han är en idiot (han tror inte på kärleken) men ändrar helt åsikt efter ett romantiskt vildmarksbad.

Den scenen sammanfattar filmens skamlösa övertydlighet och fullständiga tondövhet inför unga kvinnors utsatthet 2019. Han är helt klädd i svart, hon bär en höghalsad vit spetsklänning. Utan att berätta vart de ska kör han henne till en sjö mitt ute i skogen och bestämmer att de ska bada. Han tjuvkikar på henne när hon byter om. Sedan blir allt jätteromantiskt.

Jag blir själv förvånad över kraften i min vrede när jag ser den här filmen. En släng av sexism dyker trots allt upp i de flesta förment romantiska filmer. Men det är något med tajmningen med hur vi äntligen har börjat prata om skeva maktförhållanden, om det absurda i att en kvinna ska behöva utplåna sig själv i relationen med en man. Repliker som ”snäll är bara ett annat ord för tråkig” och ”han är annorlunda när han är med mig” känns provocerande mossiga – och farliga.

Kanske har min ilska också att göra med en annan ny ungdomsfilm, den djupt gripande ”The hate u give”, som släpps direkt för strömning och dvd i sommar. Den handlar också om en tonårsflicka på tröskeln till vuxenlivet, men i stället för bygga sin värld runt någon ”bad boy” brottas hon med sin identitet i skuggan av polisvåldet mot svarta amerikaner.

Att ”The hate u give” inte får gå upp på bio, samtidigt som ”After” ska locka tonårspublik till salongerna, är inget annat än skandalöst.