Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jacob Tremblay spelar tioårige Auggie i "Wonder". Noa Jupe gör rollen som Auggies bäste vän. Pressbild.

Filmrecension: Wonder

Att skönheten inte enbart sitter i ytan är en tes som Hollywood täljer guld med. "Wonder", om tioårige Auggie född med ett deformerat ansikte, har redan dragit in miljontals kronor. Det är en habil, men sockersöt moralitet om hur godhet föder godhet.

"Skönheten och Odjuret", "Elefantmannen" och "The mask". Det är kanske de mest kända exemplen på filmer som handlar om pojkar eller män vars ansikten är så vanställda att omgivningen reagerar med fasa eller förakt inför dem. I samliga fall förbättras deras liv av någon som ser igenom den deformerade ytan och varsamt lyfter fram det goda och vackra som finns därunder.

"Wonder" följer föregångarna i fotspåren – även här handlar det om en pojke (alltid en pojke – just den här genren tillåter inga flickor eller kvinnor) vars ansikte är så missbildat att barn och vuxna chockat stirrar på honom när han kommer in rummet. Auggie lider av Treacher Collins syndrom (som beror på en genmutation) har opererats 27 gånger sedan födseln, och hemskolats av sin självuppoffrande mamma. Men nu är det dags att försiktigt putta ut fågelungen – en bit i alla fall – ur boet. Auggie ska börja i skolan. En helt vanlig skola.

Så klart blir det problem. Auggie utsätts för mobbning och utfrysning och hans snälla mamma (Julia Roberts), tokroliga pappa (Owen Wilson) och självutplånande syster (Izbela Vidovic) som gör sitt bästa för att hjälpa honom lyckas inte hela vägen. För att vrida den onda spiralen rätt måste Auggie själv ta kommandot. Och det gör han, inte oväntat, med bravur.

Regissören Stephen Chbosky har kritiserats för sitt beslut att rollbesätta Auggie med en person som själv inte har någon ansiktsdeformation. Om det kan man tycka vad man vill, men Jacob Tremblay gör i alla fall ett fint jobb i rollen som tioåringen som först gömmer sitt ansikte i en astronauthjälm, men sedan hjälper både sig själv och sina nyvunna kompisar att, symboliskt, flyga högt ovanför mobbande barn och fördomsfulla vuxna.

"Wonder" är aningen för karamellsöt för att nå ett riktigt högt betyg. Men gillar man snabba kolhydrater och att feelgood-gråta i sin godispåse i biosalongen är det här ett bra val.