Izabella Scorupco: Hon gav mig styrka

Izabella Scorupco tvekar inte att kalla Viveca Eldh i fantasyserien "Hidden" för en drömroll.

- Jag har aldrig varit så stolt över en roll som den här – en stark feminist som försvarar de svaga, säger hon.

Serien, som sänds på Viaplay, bygger på en bok av Filip Alexanderson. Handlingen utspelas både i vår värld och i en parallellvärld, som bebos av människor med krafter som vi vanliga inte kan se. Izabella Scorupco spelar en före detta polis som nu arbetar i parallellvärlden.

Deprimerad och alkoholiserad

- De som har de här krafterna vet inte om det förrän de väcks av ett trauma. Min karaktär är med om en händelse som gör att hon hamnar i en psykos, hon blir deprimerad och alkoholiserad, berättar Izabella Scorupco.

Från att ha varit en bra polis befinner sig Viveca plötsligt på absoluta botten. Men då händer något oväntat.

- Jag dras upp av något som jag inte förstår, hamnar på ett behandlingshem och blir ”de doldas” beskyddare. Jag blir en av de starka som ska se till att de andra sköter sig.

"Turbulent period"

Hon konstaterar att erbjudandet om rollen kom mycket lägligt för henne personligen.

- Det var en turbulent period, det var mycket som hände som gjorde att jag inte mådde bra. Så kom det här, jag kände att det här var en kvinna jag ville vara kompis med. Hon blev en form av förebild för mig, hon gav mig styrka.

Izabella Scorupco bor fortfarande i Los Angeles. Hon har träffat en ny man och de har boenden både i Stockholm och i Los Angeles.

- Vi bor ovanför Hollywood Bowl, och vi hör musiken från vår terrass och vi ser ljusen därifrån. Det kan vara mycket dramatiskt.

Hon säger att hon alltid längtar till Sverige, och att hon gärna vill spela in film och tv i det gamla hemlandet.

- Det är naturligt att vara där och filma, då kan jag vara där i några veckor utan att få skuldkänslor.

Får skuldkänslor

Skuldkänslorna kommer när hon lämnar sina barn, Julia och Jacob, för länge. Julia är 21, Jacob 15.

- Julia har flyttat till San Francisco och kommit in på Berkeley University. Det blev också ett trauma – ”min lilla tjej”, säger Izabella Scorupco och berättar om hur hon gick runt på universitetsområdet.

- På kvällarna låg det massor av hemlösa människor där, många så unga som 30–40. Jag förstod att många av dem var högutbildade, och jag tänkte på hur ofta vi dömer ut hemlösa som svaga, utan att ha en aning om vilka trauman det är som leder dem dit. Samtidigt hade jag det här manuset som verkligen gav mig en helt annan syn på världen.

Romanen har en fortsättning, där man också ser tillbaka på ”de doldas” tidigare historia. Izabella Scorupco tar sig gärna an rollen igen.

- Det är härligare att jobba i Sverige. Jag längtar alltid efter det.

Gunnar Rehlin

TT