Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Joe Hill - hjälte, myt och martyr

Joe Hills sånger tände gnistan i den amerikanska arbetarrörelsen. Hundra år efter hans död fortsätter svenska och amerikanska författare att fascineras av hans liv. Den romantiska bilden av en hjälte och martyr lever vidare samtidigt som nya teorier om hans död föds.

"Ge oss bröd men också rosor." Bo Widerberg tillägnade sin film om Joe Hill från 1971 till de strejkande kvinnliga textilarbetarna i Massachusetts. Gävleförfattaren Anna Jörgensdotter, som tagit Joe Hills barndomshem under sina vingar, ser en feministisk sida av protestsångaren - han som såg vikten av kvinnor i klasskampen. Göran Greider, som i nyutkomna "Städerna som minns Joe Hill" har rest i arbetarhjältens fotspår, lyfter fram den amerikanska drömmen, emigranten som hittade friheten i den mångkulturella hobo-rörelsen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

- Ju mer jag får veta desto mer spännande och komplex blir hans historia. Man möter så många olika sidor, det är svårt att få grepp om honom men det är samtidigt spännande, säger Anna Jörgensdotter.

Magisk koppling

Hon är en av tre medlemmar i Joe Hill-sällskapet som bland annat håller Joe Hill-gården i Gävle öppen för allmänheten, barndomshem åt Joel Hägglund, som han då hette. Hennes fascination för arbetarhjälten från Gävle har vuxit med åren och i hennes kommande bok om spanska inbördeskriget finns han med på ett hörn, som en inspirationskälla för berättelsens huvudperson.

- Min huvudperson föds samma dag som Joe Hill avrättas, det finns en lite magisk koppling mellan dem. Båda reser iväg för att göra skillnad, och båda straffas för det, säger Anna Jörgensdotter.

Hon och Göran Greider är inte ensamma om att fascineras av den svensk-amerikanske musikern och fackföreningskämpen. Häromåret fick den amerikanske författaren William M Adler stor uppmärksamhet för biografin "Joe Hill - mannen som aldrig dog", som nu har översatts till svenska. Musikerna som har plockat upp Joe Hills sånger är otaliga: till de utländska namnen hör Bob Dylan (som ägnar flera sidor i sin biografi åt den svenske protestsångaren), Bruce Springsteen, Woodie Guthrie och John Lennon. Här i Sverige har bland andra Monica Zetterlund och Fred Åkerström spelat in hans musik.

Svenskar föraktades

I USA är det få som känner till fackföreningshjälten Joe Hills svenska ursprung; han var ett språkgeni som snabbt fick fin känsla för engelskan. Samtidigt höll han sig hela livet stadigt i den etniska reling som landets svenskkolonier utgjorde. Under sina resor i Joe Hills fotspår, till städer som Chicago och Salt Lake City, fick Göran Greider upp ögonen för de svenska emigranternas hårda livsvillkor. I kontrast till Vilhelm Mobergs bild av svenskarna som klarade sig ganska bra såg Greider exempel på hur svenskarna, med rykte om sig att bråka och supa, föraktades.

- Över en miljon svenskar drog till USA mellan 1850 och 1914. I vår egen historia, i vår egen släkt, har vi det flyktingdramat närvarande. Varje berättelse om det misstroende som de möttes av tror jag kan öka vår förståelse för dagens flyktingströmmar, säger Göran Greider.

"Dö som konstnär"

I USA mötte han framförallt vänsterikonen Joe Hill, men själv har han fastnat för konstnären Hill. Sångaren formulerade det själv i fängelset i väntan på att bli avrättad: "Jag har levt som en konstnär och jag tänker dö som en konstnär."

- Lyssnar man på hans sånger hör man en person som ser sig om i det väldiga USA, som är låst i fattigdom men ändå fri. Hela hobo-kulturen personifieras i hans sånger. Visst är det romantik, men samtidigt fanns det ett frihetsideal i den kulturen, som han måste ha tyckt var spännande, säger Göran Greider.

I Bo Widerbergs film är bilderna av slummen i New York rörande vackra och scenerna när Joe Hill hoppar på och av tågen som susar fram i den amerikanska västern är sinnebilden för drömmen om frihet.

- Joe Hill visar att politiskt engagemang inte bara är en samling slagord, det är ett sätt att leva och vi behöver den romantiska sidan. Vi har haft 30 år av astråkig marknadsliberalism, vi behöver se att det har funnits människor som har kämpat för något, och som har gjort det med livsglädje och humor, säger Göran Greider.