Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Hanna Jedvik skriver om 16-åriga Alma som söker efter sin identitet. Bild: Lisa Thanner
Hanna Jedvik skriver om 16-åriga Alma som söker efter sin identitet. Bild: Lisa Thanner

Känslosamt men stereotypt om ungdomars våndor

När hormonerna svajar i kroppen och jakten på den egna identiteten är som mest intensiv, då är det lätt att känna sig sårbar. Hanna Jedvik skildrar tonåringars känslovåndor och sårbarhet med närvaro och värme i sin tredje ungdomsroman "Sommarplåga". Karaktärerna är lätta att tycka om och igenkänningsfaktorn är stor.

Författare: Hanna Jedvik

Titel: Sommarplåga

Recensionsfakta: Utgiven 2019 på Rabén & Sjögren

Alla som gått i skolan vet att det kan pirra skönt i magen dagarna innan sommarlovet. Efter ett läsår med inrutade rutiner är det dags för frihet. Huvudpersonen Alma bor med sin pappa i en lägenhet i Majorna i Göteborg. Hon räknar ner dagarna till sitt sommarlov efter nian. Då ska hon nämligen åka till sommarstugan i norra Bohuslän ihop med sin pappa. Där ska hon äntligen få träffa Mira, barndomsvännen som hon alltid umgås med på somrarna, och är hemligt förälskad i.

Men den här sommaren blir ingenting som hon tänkt sig. Mira har nämligen med sig Hampus och helt plötsligt känns vänskapen inte lika genuin längre. I stället tänker hon allt mer på Hedvig som är kvar i stan. Hon känner inte Hedvig så bra men hon kommer på sig själv med att bli alltmer nyfiken på sin nya vän. Alma, Mira och Hampus försöker umgås under sommaren men det går inget vidare. De tre strävar åt olika håll och Alma mår riktigt dåligt i sin jakt på vem hon egentligen är. I sin ångest testar hon gränser som gör de andra oroliga. Exempelvis hoppar hon i vattnet med kläderna och dyker så djupt och håller andan så länge att det till och med blir jobbigt att läsa. Att tvingas inse att man växt i från det man trodde var ens bästa vän är en tuff insikt..

Jedvik beskriver karaktärerna på ett levande sätt. Almas coola pappa är lätt att fatta tycke för. Han är musiker, skejtare och beter sig precis som en ensamstående förälder ska göra. Inte för pinsamt utan håller en klok distans till sin dotter, men bryr sig ändå. Det är klart han blir orolig när Alma sticker i väg till Göteborg med tåg, lovar att komma tillbaka med sista tåget men fastnar med Hedvig utan att höra av sig. De båda verkar ändå tajta vilket inte är så konstigt eftersom Almas mamma dog när hon var liten.

Några karaktärer framstår dock som alltför stereotypa. Homosexuella Hedvig med det illröda håret och så där härligt gränslös, persiska Maja med sitt mörka, lite hemlighetsfulla utseende och blonde Hampus med tofs, jeanshorts och solbrända ben.

Citaten från Karin Boye och av artister som Henrik Berggren och Håkan Hellström gör texten levande och förstärker känslorna. Det är lätt att förstå den ångest och osäkerhet som präglar ungdomar på väg ut i vuxenlivet. Jedvik tar de känslorna på allvar i sin bok som lämnar en varm känsla efter sig.