Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Många medverkade. Föreställningen Stenriket hölls i Stallebrottet under regntunga skyar. Både amatörer och professionella skådespelare medverkade.

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Kalla vindar och varma känslor i Stenriket

Teater/musikal

Stenriket
Regissör: Maria Hörnelius Scenograf och kostymör: Lars Jacob Jakobsson Kompositör: Stefan Forssén Koreograf: Indra Lorentzen Regiassistent: Bo Westerholm Manus baserat på Arne Lundgrens båda böcker Stenriket och Sillbrand. Lördag 25 juli Stallebrottet, Bohus-Malmön

Lördagens premiär av föreställningen Stenriket hölls i Stallebrottet under en regntung himmel.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Snålblåsten kilade in genom klippskrevor och regnställ, men för luttrade bofasta på Malmön och annat västkustfolk verkade vädret inte bjuda någon särskild utmaning. I publiken var det fullsatt och jag förstår att man iklädd seglarställ och sydväst kan genomleva en hel del. Kontrasten mellan besökarnas grälla neonfärger och de sobra färgerna på scen var stor; skjortor och klänningar i lin samt en fiskartröja utgjorde merparten av föreställningens kostym.

Pjäsen bygger på författaren Arne Lundgrens skildringar av stenhuggarnas liv och umbäranden, och det är Maria Hörnelius som står för manus och regi. Vi befinner oss på Malmön under tidigt 1900-tal. Kampen om rättvisa, arbete samt det dagliga brödet är konstant och döden är vår följeslagare.

Döden – det är dansaren Bo Westerholm som i svart dräkt med vita handskar allvarsamt vakar över allt som sker. Han rör sig mellan skådespelarnas företaganden, i en dans som är ett återhållsamt möte mellan mim och tai chi. En vacker, filosofisk scen med Döden och feskekarlen Isak (Ingemar Carlehed) etsar sig fast i mitt minne. Carlehed må spela en ilsken gammal fiskare som mestadels lockar publiken till skratt. Men – helt oväntat – har han några repliker med guldkant som får mig att tänka till under regnstället.

I föreställningen medverkar ett antal professionella skådespelare, som innehar de större rollerna. Men vi ser också många entusiastiska amatörer på scen, de flesta med anknytning till Malmön. Viljan, som behövs i blåsten, finns i stor dos hos skådespelarna och om de medverkande fryser under kvällen har jag svårt att se det. Men under ett antal sångnummer som Mirja Burlin och Mats Blomgren framför anar jag att kylan gör sången stelare och svajigare än nödvändigt.

Sångerna som Stefan Forssén komponerat till Stenriket är inte heller de lättaste att framföra. Forsséns musik är fantasirik och innehåller mycket rörelse (ibland tät och kromatisk, för örat mer undflyende) i basgångar och melodi. Stämningsmässigt och harmoniskt är musiken väl anpassad till föreställningen. Orkestern: Johan Borgström, David Sundby, Larisa Ljungkrona och Petra Hellquist framför musiken väl.

De sånger som sjöngs av samtliga medverkande i kör, förstärkta av en körensemble från Gaudiakören, hade jag tyvärr svårt att uppfatta och jag skulle gärna hört en bättre uppmickad körensemble.

Allt som allt – Stenriket är en pjäs fylld av ambition och kärlek till Malmön och dess historia. Vädret – blir säkert bättre tills denna veckas föreställningar.