Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Christine Olsson / TT, Lasse Edwartz
Bild: Christine Olsson / TT, Lasse Edwartz

Fanny Edstam: Fanny Edstam: "Får man inte vinna en grammis om man är dömd?"

Debatten om kriminalitet och hiphop tröttsam. Men när Expressen använder mina artistintervjuer i ett sådant sammanhang måste jag säga ifrån.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I dagarna publicerade Expressen nöje en granskning med rubriken "De är artisterna som spelas mest i Sverige – flera är dömda för brott".

Expressen slår fast: "Nu har den nya svenska gangsterrappen tagit sig in i musikens finrum". De tar bland annat Z.E. som ett exempel. En rappare som i år vann Årets artist på grammisgalan. Han är tidigare dömd för bland annat grov stöld och narkotikabrott.

Dessutom förekommer ett stycke med rapgruppen ODZ (Original Dunder Zubbis). De citerar från en intervju som jag gjorde 2017 när jag jobbade på Göteborgs-Posten. En intervju om musiken, graffitikulturen och att provocera med sin publik. Utdraget som publicerades från artikeln i GP blev följande citat:

– Jag förstår absolut att folk har problem med det och det är poängen. Vi vill väcka känslor hos folk. Om du sett våra videos förstår du att vi strävar efter att få fram en känsla genom att provocera. Sedan tycker vi om uppmärksamhet också för vi är ju musiker.

– Det är inte som att vi springer runt och skjuter folk. Vi är inte några gangsters, vi bara pundar.

Jag hade inte orkat bry mig om denna "granskning" om det inte var för att min intervju användes i sammanhanget.

Men vad är det då för granskning? Får folk reda på något nytt?

Z.E., ODZ, Jaffar byn, Yasin Byn, Thrife Jack, K27 och Adel. Ingen av dessa rappare som nämns i intervjun har försökt hålla det här hemligt. Tvärtom är de väldigt öppna med var de kommer ifrån. Mer öppna än kanske någon annan. De representerar en kultur. Därför faller granskningen ganska platt.

Återkommande moralpanik

Det andra problemet: Expressen verkar driva någon form av egen agenda. Dessa typer av debatter blossar upp med jämna mellanrum. Videovåld, tv-spel eller något annat moraliskt förfärligt som för tillfället konsumeras av ungdomar.

Men någon debatt har inte förekommit just denna artikel. Jag har i så fall missat den. För det kan i så fall vara journalistiskt motiverat, att man just plockar upp ett pågående samtalsämne om kultur och vad den representerar.

Visserligen citeras frilansskribenten Hasan Ramic som inte verkar särskilt positiv. Och en polis, Stephan Kiernan, som leder Team 2022. Polisens insatsgrupp för att stävja det dödliga våldet och de kriminella nätverken i västra och norra Stockholm.

– Musiken ger dem en stor genomslagskraft bland ungdomar i lokalområdet. Om de då väljer att förespråka tystnadskultur, narkotikahandel och ett kriminellt leverne så är det problematiskt.

– Vi behöver inte fler sådana förebilder för de ungdomar som vi vill ska klara av skolan. För oss som jobbar med narkotikahandeln på gatunivå och dödsskjutningar i torgmiljöer så är det tydligt, säger Stephan Kiernan.

Men att en polis uttalar sig på detta vis är knappast chockerande. Speciellt inte då han jobbar med denna typ av brottslighet.

Musikgalor ska värdera musiken

Så, vad är det för agenda Expressen vill driva. Ska man inte få spelas i P3 om man är en dömd brottsling? Ska man inte få vinna en grammis?

Jag vill se svenska musikgalor som värderar just musiken och jag är glad att så också görs i dag. Det vore helt bisarrt om man inte fick belönas för sina musikaliska insatser. Ska dömda brottslingar inte få jobba med något alls kanske?

Dessa rappare visar om något på att de kan komma från en kriminell bakgrund och ändå lyckas. Riktiga förebilder för de unga som har det kämpigt. Perfekta förebilder? Nej, men vem är det? Och hade de varit perfekta hade ändå inte ungdomar relaterat till dem.

I artikeln intervjuas försvarsadvokaten Viktor Banke. Jag låtar hans ord få avsluta denna text:

– Jag tycker att man ska akta sig väldigt noga för att moralisera över musik. Det känns som en tillbakagång med myndighetspersoner som ska förfäras över låttexter och andra kulturella inslag, säger Viktor Banke.