"Min tid på jorden känns så extremt futtig när jag ser på Fagradalsfjall"

Sara Kirudd funderar över behovet att se på vulkanisk aktivitet.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

För ganska exakt ett år sedan ställde min kollega Elin Gustafsson frågan i en krönika om det var nu i coronatider som slow-tv skulle få sig ett uppsving. Då sände SVT "Guldbron", där man fick följa arbetet med nya bron vid Slussen i Stockholm i realtid. Elin kunde egentligen inte förstå sig på grejen, men kunde heller inte sluta titta på sändningen. Hon undrade om vi alla kanske skulle välja den här typen av underhållning när vi har slut på alternativ där hemma i karantän. Och ja, nu är vi kanske där? När hela världen sitter vid sina skärmar – hypnotiserade av en vulkan på Island. Även på bohuslaningen.se kan du följa detta skådespel.

ANNONS

Handlingen då för er som missat den? Vulkansystemet Krysuvik har varit inaktivt i över 900 år. Nu spyr den lava igen. Det puttrar, ryker i vulkanen Fagradalsfjall och marken runt omkring förvandlas till ett månlandskap av het lava. Och även om aktiviteten nu har minskat så är det, till min stora förvåning, otroligt rogivande att se på. Samma förvåning och upprymdhet som när jag besökte lervulkanerna i Azerbajdzjan. Eller ja, inte riktigt. Den lavasprutande vulkanen jobbar i en helt annan liga får vi nog påstå.

För hur mäktigt är det inte att få vara med när Törnrosa vaknar efter 900 år? Och där i kanske tjusningen med att följa utbrottet ligger?

För hur mäktigt är det inte att få vara med när Törnrosa vaknar efter 900 år? Och där i kanske tjusningen med att följa utbrottet ligger? Vi får vara en del av något som är så oändligt mycket större än oss själva. Min tid på jorden känns ju extremt futtig när jag ser på Krysuvik.

Precis som den här pandemin vi nu lever i finns det inte heller något självklart slut. Enligt experterna så kan vulkanens aktivitet ta slut i morgon – eller pågå i årtionden!

LÄS MER:Vulkan har vaknat efter 900 år

ANNONS