Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Varvets dj för kvällen värmer upp i baren.

"Publikfrieri i all ära, men vid Ultima thule går min gräns"

Kulturkrönika: Markoolio och Ultima Thule... Vilka önskemål ska man egentligen acceptera som dj på Varvet? undrar Bohusläningens kultur- och nöjesredaktör Fanny Edstam.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

"Du borde dj:a på Varvet" utbrister några vänner när vi går hem därifrån en sen vinternatt. "Det är kanon du får bestämma över musiken hela kvällen!".

Jag funderar på förslaget. Ingen vill väl ha mig som dj på Varvet? Publiken som bara lyssnar på hårdrock skulle väl knappast uppskatta min hiphop, dancehall och rnb. Jag hänger mest med hårdrockare i Uddevalla så jag har fått för mig att det är musikstilen som gäller här.

Men vips så var jag inbokad som dj den 16 februari.

Konceptet är enkelt; Man styr över en Spotifylista mellan klockan 22 och 02. Som belöning får man en gratis måltid och några fria drycker. Man behöver inte scratcha á la Grandmaster Flash och det finns inget dansgolv som behöver upprätthållas.

LÄS MER: Grandmaster Flash om Polarpriset: Rätt coolt

"Skulle folk bua, gå hem?"

Det här borde jag klara utan problem, men trots upplägget var jag lite nervös. Man vet ju aldrig, skulle folk bua, gå hem? Kasta flaskor på mig?

Men besökarna på Varvet är både tacksamma och otacksamma på samma gång. De flesta är där för att dricka öl och tjöta. De hör knappt musiken vilket innebär att reaktionerna på ens låtval är sparsamma.

22.00. Jag börjar lite försiktigt med en och annan rnb- och reggaedänga. Det är redan en del folk på plats, men flera ser ut som de precis avslutat sin middag.

22.30. Personalen ber mig att höja volymen då de behöver musik för att kunna jobba. Egentligen är det kanske ett gott tecken. Men borde det inte vara tvärtom, att de behöver be mig sänka? Är peppnivån på mig för dålig? Behöver uppenbarligen dricka en till GT.

22.45. Varvets dj-bokare Adam Gozdzik och en pubprofil som kallas för "Bullen" håller mig sällskap. Bullen blir lyrisk när jag spelar Nationalteaterns Barn av vår tid och en annan snubbe i baren börjar sjunga med. Allsång, redan?

23.00. En annan snubbe kommer förbi och önskar Cherries nya låt OG. Här är någon som förstår min ingång på kvällen och det ordnas med direkten.

23.30. Damerna framför dj-båset börjar dansa. Bartenders sjunger med. En snubbe skämtar om att jag ska spela någon låt av Ultima Thule. Vissa dj:s har på sig en t-shirt med texten "I´m a DJ, not a jukebox" vilket jag tycker är lite fånigt. Det är ett samspel som gäller och är publiken nöjd är jag nästan alltid nöjd. Så publikfrieri i all ära, men vid Ultima Thule går min gräns. Så det blir inget med det. När snubben ser min kritiska blick börjar han tjöta om att det inte var ett seriöst förslag och att det var något internt med en kompis. Sanningshalten i det vet jag inte.

00.30. En tjej som brukar vara dj kommer förbi och säger att jag gör ett bra jobb. Hon skämtar om att man bör ha handskrivna listor där folk kan önska låtar. Då dundrar ytterligare en snubbe förbi. Han önskar sig en låt av Markoolio. Nä, nä nä. Där tar det tvärstopp. Han ber om att få återkomma med ett bättre förslag. Så blev det aldrig.

01.50. Fyllenivån är påtaglig. Ett gäng på kanske sju personer dansar för fullt till dancehall-musik framför dj-båset. Kvällen avslutas med Leila K´s Electric och armarna i luften. Ena bartendern utbrister "Skitbra musik!" och jag får be de sista gästerna gå hem.

LÄS MER: Leila K planerar ny musik

Jag promenerar hem påtagligt nöjd med min insats. Det gick ju kanon det här. Jag vet inte hur ofta dj´s får till ett dansgolv på Varvet, men vi kan säga att det sker väldigt sällan.

Uddevallaborna kan, ge dem bara lite rytm!