Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Garry Lee Taylor med dottern Tanya Tanita Taylor, fick Östraboteatern att svänga.

Kungligt besök på Östrabo

The King and I Garry Lee Taylor, Peter J Lenz, Tanya Tanita Taylor och Jonathan Lind Östraboteatern 4 oktober

En halv liter sväng à la rock & roll, tre deciliter glittrande klädstycken som inte är av denna världen, en deciliter sex appeal, två teskedar brittisk humor samt en skvätt neapolitansk sång.

Där har vi receptet för showen The King and I, i vilken Elvistolkaren Garry Lee Taylor strålar i förgrunden. Kombinationen av amerikansk musik och Taylors brittiska accent (jag gissar Liverpool?) verkar uppskattas runtom i Sverige och hans Elvisshower spelas inte sällan för fulla hus.

Östraboteatern var under lördagskvällen - om inte fullsatt - så åtminstone bubblande av publikens entusiastiska förväntning. Det behövdes inte mycket för att locka till skratt: den sympatiske engelsmannen visar en telefon ihopkopplad med en sax och kallar den för saxophone. Eller: han drar fram en sliten BH, stor som en bordsduk, och kallar den för jättebra. Detta summerar essensen av Garry Lee Taylors humor och hejdlösa skratt hördes faktiskt från oss i publiken. Man får, som man ju säger, inte roligare än man gör sig.

Denne man med smak för crazy humor har ett förflutet som countrysångare och steget till Elvisimitatör syns inte särskilt långt. Taylors röst har ett passande, varmt djup och ett vibrato som låter omisskännligt likt Elvis eget. Taylor har fått sina scenkläder uppsydda av skräddare, som när det begav sig på 70-talet, sydde Elvis extravaganta kostymer. Dessa fantastiska kreationer bärs upp av Taylor med värdighet och pondus: guld på vitt, kedjor, broderier och siden, samt en mantel. Jag tror, att om klyftan mellan scenklädsel och vardagsoutfit inte vore så stor, skulle vi säkert se en och annan mantel i blå siden stolt spatsera längs med Kungsgatan.

Med Taylor på scen finns även skåningen Peter J Lenz, som spelar finslipade solon på gitarr och även sjunger en och annan sång. Lenz har också arrangerat och spelat in föreställningens bakgrundsmusik, som är väsentlig för att skapa det stora, orkestrerade sound som 70-talets Elvis bjöd på.

På bakgrundssång hör vi Jonathan Lind, som på It’s now or never (O sole mio), ger oss ett smakprov på sin klassiskt skolade stämma) och Garry Lee Taylors dotter Tanya Tanita Taylor, som även sjöng en söt duett med sin far.

Garry Lee Taylor är en sann underhållare och han framförde ett stort antal sånger som Elvis är mest känd för, plus en rad önskelåtar från kvällens publik: Jailhouse rock, Love me tender, Suspicious minds och mycket, mycket mer. Halvvägs in i föreställningen tar jag för ett ögonblick av mig mina glasögon. I denna suddiga värld tror jag nästan att det är Elvis som står där framme. Tänk! Kungen lever, ändå.