Det är här och nu. Svensk storstad. Skolan är slut och livet öppet. Agnes och Louise delar lägenhet och i viss mån tillvaro. Jessica Schiefauers berättarperspektiv är Agnes. Det är Agnes vardag läsaren blir bekant med, när hon säljer franska bröd och kakor i gallerian, där Hannes dyker upp och börjar prata, när hon drar ut med Louise på fester eller med viss resignation jämför sig med henne. Hon kommer fram till att Louise - färgstark, sminkad, utlevande - är för mycket medan hon själv - blek, försiktig och förbisedd - är för litet och att de därför kompletterar varandra. Hur det nu kommer sig finns starka känsloband mellan dem, det känns mellan raderna, också när konflikterna börjar tätna.
Det hårdnar allteftersom och Jessica Schiefauer planterar sakta men säkert ut små frön som växer till ledtrådar. Utan att bli alltför övertydlig låter hon läsaren tidgiare än Agnes ana hur Louises verklighet egentligen ser ut. Hon fångar såvitt jag kan se ungdomsvärlden väl Och en ungdomsvärld är det. Som vuxen ser jag hela tiden frånvaron av vuxna kring tonåringarna. Det är som om de levde i en helt avskilda värld. Agnes föräldrar nämns några gångner, men de tycks inte höra avs ig särskilt mycket och inte spela någon större roll för dottern.Inga lärare verkar ha satt några spår eller knutit några band. Inga mostrar eller farbröder eller syskon dyker upp. Det kommenteras inte, vare sig som lättnad eller längtan. Det är förmodligen naturligt för tonåringarna i den situation de lever men för mig blir läsningen kuslig: det verkar inte ens passera någon vuxen på gatorna som ser dem. Agnes kommunicerar med sin arbetsgivare via telefonsvarare, brödbackar och lappar.
Någon annan vuxen kan jag inte påminna mig - med undantag då för de två synnerligen obehagliga bekantskaper som till sist ställer saken på sin spets för Louise. Att ungdomarna själva inte verkar sakna vuxenstöd är betydligt mer skrämmande än om de längtat eller rasat.
Men de har varandra. Och mitt i rädsla och osäkerhet, planlöst festande och penningsbrist finns de på något sätt vid varandras sida när det behövs. När Agnes till sist slutar flyta med strömmen och undra för att istället handla konstaterar kompisen: Du älskar henne verkligen. Jo, Agnes älskar Louise. Detta är i grunden en kärlekshistoria. Eller snarare många. För kärleken till Louise är inte som kärleken till Hannes eller vänskapen med Manuel. När jag stänger boken känns starten bland bakverken mycket avlägsen. Agnes och färdats en mycket lång väg under en sommar.
Var hon hamnar vet vi inte. Slutet är välgörande öppet - men inte hopplöst. Inte alls.
Jag har läst en romandebut som lyckats förflytta mig till en annan värld, som jag haft svårt att lämna. Det kan inte vara annat än gott betyg.
Förlaget: BonnierCarlsenGenre: Unga Vuxna/Skönlitt.
