Nobelpris kan bli framtida skydd

För sin kartläggning av den sovjetiska människans själ och känsloliv får den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj årets Nobelpris i litteratur. Sällan har jublet i Börssalen varit högre.

ANNONS
|

Sedan fyra år tillbaka bor Svetlana Aleksijevitj åter i Minsk, Vitryssland, där hennes böcker varken säljs eller finns på bibliotek. Trots att hon inte får ge intervjuer höll hon en presskonferens efter tillkännagivandet.

- Den ryska informationsministern har ringt och gratulerat men inte ett ord från Lukasjenko och hans folk, berättade hon.

Hennes svenska översättare Kajsa Öberg Lindsten ser Nobelpriset som ett framtida skydd för en författare som öppet kritiserat både Lukasjenko och Putin och vars hela livsverk klär av generaler, auktoriteter och all form av heroisk nationell historieskrivning. Svetlana Aleksijevitjs böcker är en djup kärleksförklaring till den lilla, enkla människan, till hennes röst och smärta.

Älskad men inte av alla

På den vitryska landsbygden är hon en älskad författare för många men inte alla, berättar den svenske filmaren Staffan Julén som just nu gör en dokumentär om Svetlana Aleksijevitj och reser runt med henne.

ANNONS
- Det här är inte bara ett pris till henne utan också ett pris till alla de människor hon skrivit om, till alla de röster som inte blivit hörda helt enkelt.

Om Svenska Akademien förvånade var det genom att ge priset till den författare som, efter förlaget Ersatz ambitiösa utgivning, var så många svenskars favorit. Priset kommer två år efter att hon avslutat sitt enorma livsverk, "Utopins röster", och det var också för att kunna sätta punkt som hon flyttade hem till Minsk och till det ryska språket.

Litterär röst

Svitens fem böcker är ett slags polyfon vittneslitteratur, skriven med ambitionen att ge den vanliga sovjetmänniskan en litterär röst. I starkt bearbetade, ofta korta monologer berättar kvinnliga soldater, barn, brandmän och andra om sina katastrofer. Men när Svetlana Aleksijevitj fogar samman denna väldiga kör är det genom att ge den en egen ton som genomsyrar precis allt, framhåller hennes svenska översättare, Kajsa Öberg Lindsten.

- Hon är en nydanare. Hon säger själv att hon har påverkats av den vitryske författaren Ales Adamovitj, men hon har utvecklat genren i nutid. Han skrev berättelser om folk i byarna under kriget, men hon har fortsatt och gjort det på ett helt eget sätt. Det är ett slags musikaliska mästerverk i form av dokumentärromaner.
Poetens lyhördhet

Genom att ge henne priset vidgar Akademien sin syn på litteratur. Men även om hennes böcker bygger på tusentals intervjuer är det djupt missvisande att beskriva dem som journalistik. Lyhördheten och det hårda urvalet är snarare poetens. Bakom skrivandet anas Dostojevskij och de andra stora ryska mästarna. Själv refererar hon till Nobelpristagaren Joseph Brodsky.

- Det måste finnas någon form av elektrifiering. Om det är tomt mellan raderna så är det inte konst. Brodsky säger någonstans att skillnaden mellan dålig litteratur och god litteratur är att den goda har en form av metafysik, sade hon själv till TT för två år sedan.

Efter att ha skrivit om krigets fasor i alla former arbetar hon just nu med en bok om kärleken.

Det är den hennes läsare väntar på nu. Om man känner Svetlana Aleksijevitj rätt är inte heller dessa berättelser fria från lidande.

ANNONS

Svenska Akademiens motivering: "för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid".

Född 1948 i Ukraina, med en vitrysk far och en ukrainsk mor. Familjen flyttade till Vitryssland.

Har arbetat som lärare och journalist. Debuterade som författare 1985.

Hennes kritik mot Lukasjenkoregimen har gjort att hon i perioder har tvingats utomlands. År 2000 lämnade hon landet efter trakasserier. Bland annat var hon fristadsförfattare i Göteborg 2006-2008. Sedan fyra år bor hon åter i Minsk.

"Utopins röster", hennes stora livsverk, består av fem böcker: "Kriget har inget kvinnligt ansikte" (1985) handlar om kvinnorna som stred för Röda armén under andra världskriget. "De sista vittnena" (1985) handlar om barnen under kriget, varav många blev föräldra- och hemlösa och led svårt av svält. "Zinkpojkar" (1990) handlar om de sovjetiska soldater som skickades till Afghanistan. I "Bön för Tjernobyl" (1997) utgår hon från människorna som drabbades av den stora kärnkraftsolyckan 1986. "Tiden second hand" (2013) handlar om Sovjetunionens fall.

Hon har själv nämnt sjuksköterskan och författaren Sofja Fjodortjenkos anteckningar av soldaters vittnesmål från första världskriget samt Ales Adamovitjs skildringar av andra världskriget som förebilder.

Källa: Svenska Akademien, Nationalencyklopedin.

Sara Danius, Svenska Akademiens ständiga sekreterare, konstaterade att valet av pristagare var lätt i år:

- Beslutet är fattat med stor enighet och entusiasm. Jag har precis talat med Svetlana Aleksijevitj och hon sa ett ord: "Fantastic".

Ola Larsmo, författare och ordförande för svenska PEN:

- Hon lyfter fram kvinnornas erfarenheter under andra världskriget, intervjuar Tjernobyloffren direkt efter explosionen. Hon är där de röster som makthavarna inte gärna vill ska höras är, säger han. Om man får gissa tror jag att regimen artigt kommer att försöka spela ner det här priset.

Staffan Julén, filmare som i två år har arbetat på en dokumentär om Svetlana Aleksijevitj, som visas i en första version i "K special" i SVT i vår:

- Hon dömer aldrig någon, hon bara lyssnar. Jag har rest runt med henne på landsbygden, där folk älskar henne och är enormt berörda av henne. Hon missar aldrig tillfällen när hon hittar en bra historia. Jag träffade henne i St Petersburg förra helgen och när journalister från trakten ville göra intervjuer med henne passade hon på att intervjua dem, säger han.

Johanna Lindbladh, doktor i slaviska språk, Lunds universitet:

- Hon bygger broar mellan intelligentian och folket, i Ryssland, Vitryssland, och Ukraina. Och broar mellan väst och förståelsen för Ryssland. Hon vill försöka förstå det hon kallar den "röda människan", förstå oförmågan att leva det lilla livet och hela tiden söka lyckan i de stora idéerna.

Bengt Jangfeldt, författare och Rysslandskännare:

- Hon skriver in sig i en stolt rysk tradition från Dostojevskij och framåt, bara det att hennes instrument är annorlunda. Människor som nu hörs i rysk debatt kan se det här som en svartmålning av den sovjetiska människan, och kan tycka att hon borde skriva om andra saker. Det ska bli intressant att se reaktionerna.

Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister (MP):

- Det är en glädjens dag. Det är roligt att det litterära reportaget får ett så stort erkännande, säger Alice Bah Kuhnke.

Joyce Carol Oates, författare och ständig Nobelpriskandidat:

"Mina gratulationer till Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj från Vitryssland och tack till Svenska Akademien för att den hedrar 'vittneslitteraturen'", skriver författaren på Twitter.

ANNONS