För elevernas del innebär Scenforum 10 ett späckat schema med workshops i regi av gästerna Björn Melander, regissör, och den holländske blockflöjtisten Eric Fennis. Eric Fennis ger även en konsert på torsdagen för allmänheten.
– Vi är vana att blockflöjten är instrumentet som man får satt i händerna när man börjar spela musik, men i Holland har den fått en uppsving ända sedan 70-talet, säger skolans dramapedagog Jaap Knevel.
Improviserar mycket
Eric Fennis börjar sin konsert i Barocken, men låter tiden flyga framåt till modernare toner.
– Han har spelat mycket japansk musik och sysslar mycket med improvisation, säger Jaap Knevel.
Eleverna på skolan får möta Fennis som musiker i allmänhet i ett seminarium som handlar om hur man bortser från sådant som hindrar en från att spela från hjärtat.
– Scenskräck, kan man säga, säger Jaap Knevel.
Enmansföreställning
Redan i kväll gästas Scenforum 10 av Masthuggsteaterns uppsättning av Ett Guds Barn.
Skådespelaren Hans Brorson är ensam på scenen i föreställningen som handlar om hur det är att växa upp som homosexuell i ett religiöst sammanhang.
– Avsikten är inte att sätta dit kristendomen, men det finns en paradox i den typen av tro, säger Hans Brorson.
Uppmärksammad predikan
Pingstpastor Åke Greens uppmärksammade predikan från 2003, där han menade att den som lever som homosexuell inte kan vara ”ett guds barn” har gett namn till föreställningen, som hade premiär på Masthuggsteatern 2009.
– Den handlar om en pojkes uppväxt i en religiös familj. Vi får träffa honom när han är ung och kommer på att han är gay. Det blir svårt i den konservativt kristna miljö han växer upp i, berättar Hans Brorson.
Han beskriver föreställningen som sammansatta brottstycken där scenografi och teknik används flitigt.
– Jag vill inte avslöja för mycket, men vi använder projektioner och filmkameran på olika sätt. Föreställningen kom till utifrån mycket improvisation och samarbete med både regissören, scenografen och koreografen.
Har du själv någon tro i grunden?
– Jag är uppväxt i en kristen miljö och är själv gay. Men Ett guds barn handlar inte om mig. Vi är flera personer bakom föreställningen och den har blivit till utifrån våra gemensamma idéer.
Förutom på Masthuggsteatern har Ett guds barn tidigare spelats bland annat på HBT-festivalen i Göteborg och på Pride i Stockholm. Efter premiären hade Hans Brorson gjort sig beredd på att bemöta en del kritik från kristna, men effekten har blivit den motsatta, menar han.
– Det är många från svenska kyrkan som har tyckt att det är bra att vi tar upp ämnet.
