Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/5

Regionteatern gestaltar livets frågor

Frågor om livets uppkomst och knepiga dilemman är ämnen som alltid är mer eller mindre närvarande i våra liv. Frågeställningar med framför allt moralisk botten kommer Regionteater Väst att möta den unga publiken med under våren.

100 sätt att laga barn är titeln på den sceniska receptsamling som ensemblen låter elever på mellanstadiet bekanta sig med. Numera handlar det inte främst om den fnissiga berättelsen om hur barn blir till utan 100 sätt att laga barn fokuserar i första hand på den laddade frågan om vem som får skaffa barn, och på vilket sätt.

– Vilka kroppar får skaffa barn i dag, frågar koreografen och regissören Carl Olof Berg retoriskt om den konflikt som finns mellan barnlösa par av olika sexuell läggning och de inte alltid tillgängliga metoderna för att förlösa denna längtan.

Omsorg

Med fyra skådespelare på den cellartade runda scenen i roller som konditor, bambatant, sockerbagare och slaktare tar de upp välkända frågor och ger sakliga svar på "celldelning och livets slumpgenerator". Slaktaren torde dock associeras mer med livets slut än dess början.

– Ja, eller med kejsarsnitt, säger Carl Olof Berg som menar att framför allt är "100 sätt ..." en omsorg om en annans kropp.

I bearbetningen av pjäsen har man noga följt vad läroplanens direktiv om elevernas kunskapsnivåer. Att de kan skilja sig mellan elever med olika bakgrund är inte Carl Olof Berg särskilt orolig för.

– Av erfarenhet vet vi att elever vill veta mer om sin kropp och om hur den fungerar. Det är en mänsklig rättighet, fastslår koreografen.

För eleverna på högstadiet ger Regionteatern en interaktiv föreställning, vilket i sig inte är ovanligt. I Dilemma får publiken med hjälp av mentometerknappar själv styra handlingen genom två givna alternativ.

Närvaro

Regissör är Peter Elmers och han konstaterar att utifrån de två alternativ som avslutar varje sekvens skulle antalet scener ganska fort växa till gigantiskt antal och omöjligt att hålla inrepeterade. Så med hjälp av en trädstruktur har ensemblen begränsat sig till 100 sekvenser, av vilka 20-25 spelas per föreställning.

– Det ställer krav på oss skådespelare, vi är vana vid linjära historier, kommenterar Rebecca Hayman som konstaterar att Dilemma som varje pjäs kräver närvaro av aktörerna på scenen, men även hög närvaro utanför spelet eftersom publikens val kan påverka scener längre fram som de medverkar i.

I Dilemma vill ensemblen lyfta frågan om vilka val i gör i dag och vilka konsekvenser de kan få. Ingen elev ska behöva gå hem med skuldkänslor över vilka val som gjorts, lugnar producenten Lisa Gröön.

Hon kan dock inte heller säga att negativa val leder till något gott för huvudpersonen, som i pjäsens inledning ger ett svar på ett jobberbjudande som inte direkt bubblar av glädje och tacksamhet. Det valet, som publiken stod för, gjorde att en dörr förblev stängd, men innebär inte total katastrof.

– Han kommer att komma fram till samma ställe till slut, men på olika sätt beroende på vilka val publiken har gjort, förklarar Lisa Gröön.

Med Dilemma kan eleverna få en inblick i hur samhället fungerar, menar Peter Elmers.

Några val i livet är stora och några val är små. Medan några får tydliga konsekvenser märks några val knappt alls, enligt ensemblen.