T Olsson tröttnar inte på sin sufflör

Sedan premiären i september 2013 på Dramaten har Andreas T Olsson klivit in i rollen som Sufflören hundra gånger. – Egentligen var den första premiären på Scenskolan året innan. Det känns väldigt längesedan, samtidigt som det känns som i går. I tre års tid har Sufflören nu rullat, inte bara i huset utan även på vägarna. Bland annat så besökte Andreas sin hemstad Uddevalla under turnén förra året. Eftersom han inte har spelat Sufflören sex gånger i veckan under de här tre åren så har han inte slitit ut den. Och Sufflören kommer fortsätta turnera. – Det känns bara roligt när jag spelar den. Minns du vad du kände på premiären på Dramatens scen? – Då hade jag redan stått på scenen i Amadeus, vilket nog var bra, för jag kände mig inte stressad eller nervös. Utan det var bara kul att få göra den inför publik. Var du beredd på det fina mottagandet Sufflören fick? – Nej det kan jag inte säga att jag var. Det kan man nog aldrig vara beredd på utan det var bara roligt och överraskande. Det låter kanske fånigt men varje föreställning är rolig att spela och jag får jobba hårt varje kväll för att göra den bra. Att jag fick fina recensioner betyder inte att jag kan luta mig tillbaka. Under denna vår har Sufflören spelats ett tiotal gånger på Dramaten. När planerna för den hundrade föreställningen tog vid räknande Andreas inte med att hans monolog skulle få hoppa in som reserv en kväll. – Så den hundrade föreställningen spelades den åttonde maj. Men festligheterna sparar han trots allt till i kväll, även om det minst sagt var lite högtidligt även den åttonde maj. – Då satt Kungaparet i salongen. Var du nervös då? – Nej, jag blir inte nervös över att det sitter någon särskild i salongen. Det är bara en gång jag känt "Oj, sitter han där" och det var när Gösta Ekman såg Sufflören på Scenskolan, så nu finns det ingen som kan göra mig nervös längre. Men att kungaparet var där var roligt och hedrande och vi hade en lång pratstund efteråt? Vad tyckte de om Sufflören? – De var väldigt förtjusta och tyckte den var roligt. Sufflören de luxe står det på Dramatens program för kvällen. Andreas T Olsson vill fira sin succémonolog rejält och har därför bjudit in en rad gäster. – Jag har satt ihop en kabaré med korta noveller. De handlar alla precis som Sufflören om teatern och det som sker bakom scenen. Och alla de människor som medverkar har jag lärt känna på grund av Sufflören. Bland de skådespelare han har med finns bland andra vännerna Frej Lindqvist, Adde Malmberg och Julia Dufvenius. – Julia och jag lärde känna varandra under mitt första år här. Vi har spelat Tre systrar ihop och skrivit på en pjäs ihop. Den heter Parissyndromet och är en relationskomedi. Den kommer sättas upp nästa år. När Andreas T Olsson inte ställer med sådana här extra festliga tillställningar, som den i kväll, så spelar han just nu i Rampfeber med Helena Bergström. På Dramaten trivs han bra och tiden flyger fram. – Det är ett märkligt yrke eftersom det hela tiden kommer nya produktioner. Jag jobbar med nya människor hela tiden, men huset och logen är kvar. Det känns som ett år är flera arbetsliv. Ja ett år kan kännas som 5 till 10 år. Det är så många nya möten på ett år. Tänk bara alla människor jag möter varje kväll i publiken. När jag spelar Sufflören är det ganska ljust i salongen och jag ser alla fyrahundra i publiken. Det blir ett starkt möte. Det är inte samma sak när man gör film eller tv. Att få det mötet med publiken är något alldeles fantastiskt.

Sara Kirudd

ski@bohuslaningen.se