Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Stellan Skarsgård är en av alla svenskar som medverkar i HBO-serien "Chernobyl". Pressbild.

Tv-recension: Skakande om olyckan i Tjernobyl

Minns du var du var när du fick höra om Tjernobylolyckan? Förmodligen. Men varför exploderade kärnkraftverket? Och vad hände sedan? I den här svensktunga miniserien bjuds det på ångestladdade svar och stark dramatik.

Männen i de tunna skyddsdräkterna har 90 sekunder på sig. De ska ut på reaktortaket och skyffla bort så många klumpar av (extremt radioaktiv) grafit som möjligt. Vi som tittar vet att männen används som mänskliga offerlamm för att rädda det som räddas kan efter katastrofen. Genom sitt arbete förkortar de sina liv för varje sekund som passerar. En man fastnar med sin stövel under ett stenblock. Klockan tickar obönhörligt vidare.

Miniserien "Chernobyl" är full av sådana här panikfyllda ögonblick. Som när det, natten mot den 26 april 1986, börjar brinna i kärnkraftverket och invånarna i den närliggande staden Prypjat går man ur huse för att titta på. Det strålar från reaktorbyggnaden. Vinden leker med barnens hår. Det kliar på huden att se på.

Händelseförloppet under och efter olyckan skildras ur flera perspektiv. Vanligt folk evakueras, militärer, brandmän och gruvarbetare beordras in för att städa upp, med livet som insats. Det politiska toppskiktet (David Dencik spelar Gorbatjov!) försöker hantera katastrofen utan att solka ned den sovjetiska suveräna kalla krigs-imagen. Alla talar engelska, röker (mycket) och dricker vodka (ännu mer).

I centrum för dramatiken hamnar två forskare (Jared Harris och Emily Watson), som tillsammans med en partihöjdare (Stellan Skarsgård) utreder vad som orsakat olyckan och försöker förhindra ytterligare förödelse. De jobbar i motvind.

Dementiapparaten som drar i gång – på flera nivåer – är gastkramande. Det är inte svårt att dra paralleller till dagens samhällsklimat där vetenskap kan reduceras till åsikter och ideologidriven magkänsla upphöjs till sanning.

Serien, som regisserats av svenske Johan Renck, är inte felfri. Manuset är fullt av klumpigheter, som Wikipediapräglade dialoger som förklarar tekniska förlopp, samt idisslande av information som redan gått fram. Den hade säkert kunnat kortas med minst ett avsnitt.

Men styrkan i bilderna, känslan som föds av hur allvarligt läget är och vad som står på spel är synnerligen stark. "Chernobyl" är i all sin Sovjetgråa dassighet förmodligen vårens mest omskakande tv-apokalyps.