"Varför ska vi jobba med dockor" var deras första reaktion när lärarna presenterade idén med dockteater. Och det tog ett tag innan teatertvåorna på Akademi Sinclair tyckte att det faktiskt var kul.
– Varje lektion var det någon som klagade i början, säger Jonna Knutsson.
– Men nu är det kul, säger Felicia Bratt.
Det var för ett och ett halvt år sedan planerna på dockteaterprojektet väcktes.
– Vi tyckte att det var något vi borde göra, säger läraren Mickael Stålnacke.
Anledningen till att han tyckte att de skulle göra just dockteater var att han aldrig själv hade gjort det. Det hade inte heller Nina Wall, den andra läraren i det här projektet.
– Det var en utmaning för oss.
Med i projektet finns även före detta läraren Boris Kozlowski. Och det var efter ett besök i Chile som allting tog fart.
– Jag såg en dockföreställning med en chilensk teatergrupp.
Han filmade och visade upp föreställningen för eleverna hemma i Sverige. De blev imponerade och fann inspiration av den chilenska teatergruppen. Boris satte i gång att göra dockor.
– Vi har sju dockor nu, men två har eleverna gjort själva, säger Boris.
Eleverna plockar fram alla dockorna. De är tre elever på varje docka.
– Det krävs samarbete och det är verkligen en utmaning. När någon fattas märks det direkt, säger Nina.
Att lära sig tekniken för att föra marionetterna med hjälp av pinnarna var också inte det lättaste.
– Först fick de känna på att vara marionetter själva, säger Boris.
Nu ser det ut som eleverna är vana dockförare och det är just det där att få liv i dockorna som de verkar tycka varit roligast med projektet.
– Det är kul att styra dem, att få dem att röra sig och gå i trappor, säger Johannes.
Nästa vecka är det dags för teatereleverna att redovisa sitt projekt. Någon färdig föreställning blir det inte även om de nu nästan kommit så längt, för manus har de jobbat efter då de tidigt i processen kom på vilken berättelse de ville göra.
– Det är en scen ur den senaste Harry Potter filmen, den är tecknad och handlar om tre bröder som möter döden, säger Johannes Brodin.
När han föreslog den för sina klasskamrater var de alla överens om att den passade.
– Vi är alla stora Harry Potter fan i den här klassen.
