Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
"Boken var verkligen sprungen ur en djup och stark vilja hos henne att berätta om vad hon hade råkat ut för", säger journalisten och författaren Helena von Zweigbergk om Marie Fredrikssons biografi "Kärleken till livet". Arkivbild. Bild: Janerik Henriksson/TT

von Zweigbergk: Jag kommer minnas hennes mod

Författaren Helena von Zweigbergk som skrev Marie Fredrikssons biografi kommer att minnas en människa full av ljus och styrka.
– Som jag ser det hade hon en alldeles unik förmåga att hålla någon typ av hopp levande, och det gjorde hon verkligen hela vägen fram.

Tisdagens besked om Marie Fredrikssons död drabbade Helena von Zweigbergk hårt.

– Jag blev chockad och bestört och jätteledsen. Jag visste att hon var väldigt dålig, men ja, jag är jätteledsen verkligen, säger hon

Under arbetet med Marie Fredrikssons biografi "Kärleken till livet" tillbringade de många "envisa timmar" tillsammans, säger von Zweigbergk.

– Det jag kommer att minnas mest är hennes oerhörda styrka. Det är sådant man brukar säga när folk har dött, men hon hade verkligen en obändig styrka – och ett sådant mod. Hon kunde ofta berätta hur hemskt det var, hur jobbigt det hon råkat ut för var, men hon var alltid snabb med att torka tårarna och säga att "nu blir det bättre, nu kommer jag igen".

Marie Fredriksson drabbades av en hjärntumör 2002, en sjukdom som skildras i biografin.

– Boken var verkligen sprungen ur en djup och stark vilja hos henne att berätta om vad hon hade råkat ut för.

– Och det var väldigt typiskt för henne att berätta om det hon var med om och samtidigt vara väldigt bestämd om att boken skulle heta "Kärleken till livet". Det budskapet var så starkt för henne, säger Helena von Zweigbergk

Om musikern Marie Fredriksson säger hon:

– Hon kunde sjunga på ett sådant sätt så att man verkligen lyssnade på texten. Och människor tog till sig det hon sjöng om, för hon kunde få det att kännas så på riktigt. Hon ville verkligen något med det hon gjorde också. Jag tror att det hon var mest intresserad av att delge andra var tröst.

Marc Skogelin/TT