Mäktiga kvinnoporträtt tar plats på Världskulturmuseet

Varma andedräkter immade mot det kalla glaset och händer trycktes mot rutan. I den svenska delen av Sápmi stod den Göteborgsbaserade konstnärsduon Cooper & Gorfer öga mot öga med 17 samiska kvinnor. Mellan dem och kameran placerades en glasruta, ett symboliskt element med uppgift att skapa en knappt märkbar gränslinje mellan kvinnorna och betraktaren.

– Det ser ut som de pressar handen ut ur tavlan. Är det ett skydd eller en avspärrning? Det finns ett lager mellan oss som nästan inte syns, men det finns där, säger Nina Gorfer.

Möttes i Göteborg

Sarah Cooper från USA och Nina Gorfer från Österrike träffades 2004 när de studerade på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. De upptäckte att de hade samma drivkraft och att de var på rätt plats i livet för att tillsammans ta ett steg in i det okända.

– Vårt examensprojekt blev grunden till vårt konstnärliga uttryck och det vi gör i dag, säger Sarah Cooper.

– Det viktigaste för oss är att få fram berättelser. Fotografierna är bara en liten del av processen och ett verktyg vi använder för att skapa vår konst, förklarar Nina Gorfer.

Stora konstverk

Fram till den 6 oktober går det att ta del av deras mäktiga utställning Interruptions – the Sápmi Series på Världskulturmuseet i Göteborg.

Se allt som händer på Världskulturmuseet i sommar

– Bilderna är väldigt stora, två meter höga, och kvinnorna tornar upp sig framför dig. De tar plats och deras blickar ser rakt igenom dig. De betraktar dig lika mycket som du ser på dem, säger Sarah Cooper.

"Känsligt ämne"

Cooper & Gorfers konst ligger i gränslandet till fotografi och är en mix av foto, måleri och kollage. Men den största grunden läggs långt före det att kameran kommer fram genom en gedigen research. Så var det även under arbetet med Interruptions.

– Första gången vi åkte norrut, i augusti 2015, hade vi inte med någon kamera. Vi ville träffa kvinnorna, lära känna dem, möta dem med respekt och bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Samernas historia är ett känsligt ämne och vi behövde komma åt källan, att fånga det som inte blivit belyst eller glömts bort, förklarar Sarah Cooper.

Kamp för erkännande

Utställningen skildrar personliga berättelser men också en historia om en kollektiv kamp, där samerna fortfarande kämpar för att deras markrättigheter, enligt FN:s konvention om urfolksrättigheter (ILO 169), ska erkännas och respekteras av Sverige. En kamp både Sarah och Nina berördes av under sina resor i norr.

– Det var viktigt för oss att ta reda på hur vi skulle berätta det stora sammanhanget, om kraven på avkolonisering och erkännandet av markrättigheterna, utan att tappa individen. Vi vill inte att de som besöker utställningen ska känna "vi och dom", för de här kvinnorna har erfarenheter som vi kan känna igen i våra egna. Alla berättelser handlar om avbrott, att livet stannar upp och att man måste ändra på något för att kunna gå vidare, säger Nina Gorfer.

"Det är sorgligt"

Både Nina och Sarah har slagits av den brist på kunskap svenskar generellt har om samerna.

– De flesta kan mer om indianer i fjärran länder än om ursprungsbefolkningen i sitt eget land. Det är sorgligt. Det finns alltid något annat som tar plats i nyhetsflödet, en migrationskris eller en Trump. Samerna kan få en del uppmärksamhet emellanåt, som genom dokumentärserien Sápmi Sisters, men det är sällan spotlighten stannar kvar, säger Sarah Cooper.

Feminismen stark

Så ordet Fábmo, det lulesamiska ordet för styrka, skrevs i den där handen av en anledning. För Katarina var det en självklarhet. Och de samiska kvinnornas styrka blev en röd tråd genom hela utställningen.

– Feminismen har varit stark i den samiska kulturen sedan en lång tid tillbaka, långt före me too-rörelsen. De här kvinnorna är väldigt långt ifrån "landet lagom". Vi måste lära oss mer om varför, säger Nina Gorfer.

Läs mer om utställningen Interruptions här!