Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

10 000 steg om dagen är bara en bluff. Vad ska man egentligen tro på undrar Bohusläningens krönikör Niclas Jonasson. Bild: MIKAEL ANDERSSON / TT
10 000 steg om dagen är bara en bluff. Vad ska man egentligen tro på undrar Bohusläningens krönikör Niclas Jonasson. Bild: MIKAEL ANDERSSON / TT

Niclas Jonasson: ”10 000 steg är en bluff – vad mer kan vi inte lita på?”

Ska vi verkligen äta 500 gram frukt och grönt per dag? Är jordgubbar ens en frukt? skriver Niclas Jonasson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag fick en smart våg i julklapp. Efter att ha börjat träna har jag beslutat att jag vill följa mina framsteg bättre. Vågen berättar – förutom min vikt – hur mycket kroppsfett jag har, min muskelmassa och vilken ålder min kropp har. Jag ska inte säga att det var en deprimerande läsning, men jag hade för en kort stund lust att slunga vågen ut genom fönstret.

Men det gjorde jag inte. I stället samlade jag mig och konstaterade att jag har, enligt min ”smarta” våg, en fet gubbkropp. Förvisso en ganska stark sådan, men ändå en fet gubbkropp.

Jag är dock väldigt beslutsam. Mina gympass ska bli fler 2021, löpturerna ska bli längre och maten ska bli nyttigare (det började inte jättebra, jag åt pizza både 1 och 2 januari). Och det finns gott om råd på hur man går ner i vikt och blir starkare. En kvällstidning ger dig tips på hur du får ”superkroppen” (träna hårt), en annan nöjer sig med att tipsa om de bästa metoderna för att få sexpack (träna magen hårt).

Men alla råd är inte goda.

Förra veckan inleddes med nyheten ”Därför är 10 000 steg om dagen bara en bluff”. Måttet som alla mobiltelefoner och smarta klockor använder är fel. Vi har alla blivit lurade av en 60 år gammal japansk reklamfilm. När ett japanskt företag skulle börja sälja stegräknare namngav de produkten efter det japanska tecknet för 10 000 – för att tecknet liknar en promenerande människa. Inte för att 10 000 steg skulle vara bra för människor.

Vilka andra råd bygger på missuppfattningar?

Är det inte bra att träna hårt för att få en superkropp? Är det direkt farligt att träna magen extra hårt för att få de efterlängtade magrutorna? Ska vi verkligen äta 500 gram frukt och grönt varje dag? Eller är det för att femman ser ut som ett körsbär (okej, man får använda en ganska stor dos fantasi för att femman ska se ut som ett körsbär, men det var det bästa jag kom på) som vi har inbillat oss det? Är jordgubbar ens en frukt längre?

Forskningen är dock tydlig. Det är bättre att träna lite än att inte träna alls. Och det är ännu bättre att träna mer. Dit har jag ju ändå kommit. Jag tillhör inte längre de minst aktiva individerna och det senaste året har jag säkert halverat risken för att mitt stillasittande ska ha ihjäl mig.

Och vill jag nå superkroppen är nog min bästa chans att träna hårt och äta nyttigt, bränna fler kalorier än jag äter. Det är ganska enkel matematik.

I slutet av året hoppas jag att min smarta våg ska peka åt ett lite mer uppmuntrande håll. Kanske kan jag gå in i 2022 med en halvtjock medelålderskropp, åtminstone. Annars bör de som promenerar utanför mitt fönster hålla utkik efter en flygande våg.

För då är vi inte vänner längre, jag och vågen.