Vid ett tillfälle då jag minst anade att jag skulle få en kommentar om vad jag skriver i tidningen, frågade någon plötsligt: "Ska du inte ha en kanelbulle?" Efterföljt av ett vänligt leende.
Snart, dock inte omedelbart, trillade polletten ner. Just det, jag hade visst mer eller mindre sågat det klassiska bakverket i denna spalt. Men det är inte så att jag har något emot att fika. Tvärtom, det kan vara ganska lockande när höstmörkret faller på att tillaga en varm kopp choklad och hålla sig inne, kanske titta på en mysig film. Andra ger sig ut och motionerar i ur och skur. Den tröskeln har jag inte kommit över.
Men jag ser ändå mycket fram emot att som reporter komma ut i friska luften och träffa er som i dag ska springa Stenshultsrundan. Är det plaketter och medaljer som motiverar, moroten att prestera en viss tid eller bara vetskapen om att det är nyttigt och dessutom ger en god känsla efteråt?
