Böcker ska man inte lyssna på, inte se på platta – böcker ska läsas i blädderbar form, skriver Wiveca Ström.
Böcker ska man inte lyssna på, inte se på platta – böcker ska läsas i blädderbar form, skriver Wiveca Ström. Bild: Janerik Henriksson/TT

Be mig inte att lyssna på en bok – svaret blir nej

Jag gillar skarpt att lära mig nya saker. Teknik skrämmer mig inte det minsta. Men det finns ett område där jag är benhårt emot både nymodigheter och teknik – och det gäller läsning.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Böcker ska man inte lyssna på, böcker ska man inte scrolla fram och tillbaka på en skärm, böcker ska man läsa i handgriplig och blädderbar form.

Jag var nyligen i min lokala bokhandel och köpte några nya böcker. Jag gick i godan ro och valde bland titlarna. Det blev någon ny av en känd författare, ett par deckare av debutanter och en med en spännande baksidestext.

När jag har betalat blir jag tillfrågad om jag fått reklambladet för affärskedjans e-boktjänst. Gratis är det. Provperiod i några veckor.

Vänlig men bestämt tackar jag nej. Jag är inte på något vis intresserad. Jag vill hålla i min bok.

ANNONS

Vänlig men bestämt tackar jag nej. Jag är inte på något vis intresserad. Jag vill hålla i min bok.

Det här sitter djupt rotat sedan barnsben. Då inföll en av veckans högtidsstunder när mamma och jag knatade iväg till biblioteket. Dit kånkade vi förra veckans lass av numera utlästa böcker. Inne på biblioteket insöp jag atmosfären av alla ord.

Vilken glädje för en lässugen tös.

Vill inte ens läsa på platta

Barndagarnas kärlek till biblioteket har hängt i. Att ha lånekort har varit en form av vuxenlivets trygghet. Här har jag känt mig hemtam, har det känts ensamt någon dag kunde jag alltid gå dit. Bland orden fanns det sällskap.

Så, att överge boken i tryckt format är verkligen inget alternativ för mig. Inte ens vill jag läsa den på platta.

Nej, orden ska få liv från papperet, de ska i bästa fall i en välskriven text liksom lyfta och sväva. Det hände till exempel när jag läste August Strindbergs Röda rummet. Det var längesedan nu men skildringen av fattigkvarteren i Stockholm bär jag med mig än. Lyfte gjorde också orden i Lars Widdings historiska svit om Årstafrun, med berättelser som jag gick och tänkte på länge efter att sidorna tagit slut.

Jag vet naturligtvis att det går att motsvarande liksom bläddra sig framåt även i en digital bok, men charmen är inte densamma.

Känslan av att verkligen få hålla i boken och kanske ibland bläddra tillbaka en sida för att verkligen ta in en fantastisk formulering ännu en gång, eller kanske påminna sig lite snabbt varför huvudpersonen gör si eller så är viktig för mig. Jag vet naturligtvis att det går att motsvarande liksom bläddra sig fram och tillbaka även i en digital bok, men charmen är inte densamma.

ANNONS

Jag vill göra min egen tolkning

Att då dessutom, som i en ljudbok, enbart lyssna på det upplästa ger för mig inte samma upplevelse. Jag vill själv skapa mig bilder, utifrån orden som lyfter från sidorna, och för min inre blick ta del av händelser och känslor. Att lyssna innebär för mig att någon annan redan har tolkat texten, och tänk om det inte är så som jag själv vill tolka det. Då blir det lätt rätt trist.

Haha, det biter inte på mig. Det strider ju mot läsandets hela natur.

Och försök inte komma med argumentet att det är praktiskt med en ljudbok eftersom man kan göra något annat under tiden.

Haha, det biter inte på mig. Det strider ju mot läsandets hela natur. Just att läsa är att koppla av. Att då vilja distrahera sig med att samtidigt hålla på med annat, det är i min värld inget alternativ.

ANNONS