Den här artikeln är ett utdrag ur podcasten ”Bohusläningen inifrån”. Lyssna på podden för att ta del av hela intervjun:
Det var som ”tabellkille” i slutet av 1970-talet som Christer Lindgrens karriär på Bohusläningen inleddes. Då gick han fortfarande på gymnasiet.
— Det var verkligen en lycka att få komma in i den här världen. Jag hade läst Bohusläningens sportsidor så länge jag kunde minnas och jag var väldigt fascinerad av jobbet, säger Christer Lindgren.
LÄS MER:Hampus Eklund om att bevaka en mänsklig tragedi
LÄS MER:Wiveca Ström om att skildra ett politiskt kaos
LÄS MER:Ulf Blomgren om att hitta den stora historien i den lilla människan
Jobbet innebar att ringa runt till mängder av olika lag, samla in resultat och sammanställa all information till tabeller.
— Det var innan allt detta sköttes automatiskt och det var väldigt viktigt att man gjorde rätt, annars var det många som gärna ringde och påpekade det.
Det hade länge varit en dröm för mig
Det hela utvecklades och med tiden fick Christer Lindgren även reporteruppdrag där han bevakade lokal sport.
1981 blev han anställd på riktigt och under de kommande åren fick stod det både sportreporter, lokalredaktör och kriminalreporter på visitkortet. Efter ytterligare ett antal år blev han sportchef.
LÄS MER:Camilla Haagen om att stå mitt i stormens öga
LÄS MER:Niclas Jonasson om när det lilla samhället hamnar på nationens radar
— Det hade länge varit en dröm för mig, som nästan hade känts ouppnåeligt. Så det var jag oerhört tacksam för. Extra roligt var att det sammanföll med en väldigt framgångsrik idrottsperiod här i området.
— Både Oddevold och Ljungskile gick upp i Allsvenskan i olika omgångar på 1990-talet, Kroppskultur och Lysekils HK var båda uppe i Elitserien 1996, Louise Karlsson tog VM-guld i Scandinavium och så vidare.
Det blev 10 år som sportchef, och under den tiden så utvecklades Bohusläningens nyhetssajt. 2001 lanserades den.
— Webben förde med sig snabbare resultat, enklare tabellhantering och det öppnade möjligheten att direktrapportera från matcher, vilket möttes av entusiasm från läsarna, säger Christer Lindgren.
Minns när E6 rasade samman
Bland höjdpunkterna i yrkeslivet nämner Christer Lindgren också perioden som webbredaktör och biträdande nyhetschef, där vägraset vid Småröd sticker ut som den enskilt kanske största nyhetshändelsen.
— Det var någonting som verkligen fick vår webb att lyfta. Vi hade folk som var i närheten och fick ut det fort, och det fick en väldig effekt. Där och då fick jag en smak på hur det är på större tidningar mest hela tiden. Det fick oss att börja tänka lite på ett nytt sätt.
Det här jobbet är inget för den som är förändringsobenägen
I dag är Christer Lindgren en av fyra medarbetare på Bohusläningens sportredaktion, och de andra tre är hälften så gamla som han själv.
— Det är oerhört lärorikt för mig. Jag får ta del av deras sätt att se på det här jobbet och lär mig mycket av dem. Och jag tror att jag kan dela med mig mycket av vad jag kan och vad jag har upplevt.
LÄS MER:Karin Carlsson om att vara en pionjär
LÄS MER:Elin Gustafsson om kulturens roll under pandemin
— Det här jobbet är inget för den som är förändringsobenägen. Utan man utsätts för en mängd intryck hela tiden och det måste man omfamna.
Hur ser du på din framtid?
— Jag är väl inte på upploppet riktigt än, men jag är kanske i sista kurvan i yrkeslivet, och en sak som är säker är att utvecklingen inte kommer att stanna av nu. Frågan är bara vilken roll man kommer ta själv nu.
— Men jag har en stor lust kvar. Att jobba på Bohusläningen har blivit en identitet. Tidningen och jag har växt ihop på något sätt, och det är bara med stor tacksamhet som jag kan se tillbaka på de här 40 åren.
Bohusläningen inifrån
Samtal och fördjupningar med Bohusläningens profiler om arbetet med de stora nyhetshändelserna och livet i journalistikens tjänst.
Avsnitten går att höra på bohuslaningen.se eller här:
