Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Skådespelaren Ida Engvoll spelar karaktären Sofie, den frihetstörstande karriärkvinnan, i tv-serien ”Kärlek & anarki” som gör revolt i vuxenvärlden. Bild: Netflix
Skådespelaren Ida Engvoll spelar karaktären Sofie, den frihetstörstande karriärkvinnan, i tv-serien ”Kärlek & anarki” som gör revolt i vuxenvärlden. Bild: Netflix

Elin Gustafsson: "Fler vuxna borde testa att kasta in handduken"

Banklån, vissna krukväxter eller Jan Guillous sex appeal? Det finns helt klart förlegade normer kring när man räknas som vuxen, skriver Elin Gustafsson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Har du banklån, barn och bostadsrätt? Kan du ta hand om dina krukväxter och börjar du dessutom tycka att Jan Guillou är sexig? Grattis, då tillhör du kategorin vuxen.

I alla fall enligt en rad tester jag ramlade över på internet med rubriken "Hur vuxen är du?". Spännande, tänkte jag i hopp om att bevisa min vuxenhet – som jag nu börjat tvivla på.

I tonåren tänkte jag mig själv som vuxen vid 20. När jag väl fyllt 20 försköts den tanken till 25 och när jag fyllt 25 tänkte jag att vid 30, då bör väl det mesta vara på sin plats. Nu är jag 28 år och mycket är fortfarande rätt oklart i livet.

Brist på barn och levande växter

Jag har varken barn eller banklån, jag tar död på mina krukväxter och jag har ännu inte börjat fundera över om Jan Guillou ändå "har nåt". Samtidigt som jag löser korsord på kvällarna och tycker att "åren bara springer iväg" känner jag mig allt oftare som Frank i "Vuxna människor" eller Sofie i "Kärlek och anarki". När blir man egentligen vuxen och vad innebär det?

Ofta definieras en vuxen person som gammal nog att klara sig själv. Enligt lagens mening vid 18 års ålder men det kan också betyda mognad rent mentalt. En utveckling som ofta pågår fram till man fyllt 25 år.

Förr var barn och giftermål de viktigaste vuxenmarkörerna. Klivet från barn till vuxen gick ofta snabbt. I dag har begreppet "unga vuxna" blivit vanligare och frågan är om tiden mellan ungdom och vuxen har blivit allt mer utdragen?

Förskjutet vuxenliv

Den generella bilden av vuxenhet har helt klart förändrats över tid. I en artikel från Dagens Nyheter menar Ulrik Hoffman, vd för Ungdomsbarometern, att den viktigaste markören för att känna sig vuxen i dag är att flytta hemifrån och att kunna försörja sig själv. Bostadsbrist och krav på utbildning för att få jobb kan dock vara faktorer som gör att vuxenlivet "förskjuts". Det är inte heller ovanligt att bo i andra hand eller ha flera olika jobb för att försörja sig, något som enligt Hoffman också kan bidra till en känsla av att aldrig bli "klar".

I hela mitt unga vuxna liv har jag funderat över det där, när jag ska bli "klar". När jag fick fast jobb och en förstahandslägenhet upplevde jag dock att pressen utifrån lade sig. Många i min omgivning slutade plötsligt ifrågasätta vad jag skulle "göra med mitt liv". Jag är dessutom i en parrelation vilket betyder att jag slipper frågor som "när ska du träffa någon" och "stadga dig" som många andra i min ålder ofta får.

Fyrkantig norm

Måste ens vuxenhet verkligen bevisas i form av yttre faktorer? Eller kan vi bara komma överens om att sluta fråga vad andra ska göra med sina liv.

En förlegad, fyrkantig norm över hur ett vuxet liv ska se ut lever helt klart kvar. Kanske borde fler "äldre vuxna" testa att kasta in handduken någon gång. För är inte frihet under eget ansvar hela grejen med att bli vuxen; att få välja själv, få ångra sig, byta bana och kanske aldrig bli "klar"?

Oavsett om min vuxenhet hänger löst på grund av banklån, vissna krukväxter eller Jan Guillous sex appeal är jag helt okej med att inte tillhöra kategorin "vuxen" riktigt än.