Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Elin Gustafsson: Garderoben är överfull, ändå har jag inget att ha på mig

Det är helt klart en balansgång att tycka om trender och samtidigt inte bidra till överkonsumtion, skriver Elin Gustafsson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag vet inte hur många gånger jag irriterat har stått och stirrat in i min garderob. Den är så full att den knappt går att stänga, och om jag försiktigt drar ut ett plagg får jag med tio på köpet. Men lik förbannat har jag inget att ha på mig.

Jag förstår att urvalsprocessen försvåras i och med att kläderna ligger huller om buller, men ändå bryter jag ihop totalt och tänker att allt hade varit lättare om jag bara hade haft en sån tröja också, eller ett par andra byxor.

Dags för ett nyårslöfte

Var och varannan månad tar jag mig därför en garderobsrensning för att börja om på ny kula. Problemet är bara att det som åker ut ur garderoben åker ner i en svart sopsäck och in i en annan garderob i stället. Några få plagg skänks bort eller åker upp i köp- och säljgrupper, men det mesta förblir kvar i mitt hem. För kanske, kanske kommer jag vilja använda den där kavajen inköpt 2012 med lapparna kvar.

Samtidigt som jag handlar mycket på second hand går jag inte sällan till de stora klädkedjorna för att inhandla något nytt. Det är bara det att köpen ofta sker impulsivt och att plaggen då sällan kommer till användning, vilket ofta resulterar i "jag har inget att ha på mig"-scenariot.

Jag har aldrig haft något nyårslöfte, men nu är det kanske dags.

varför slutar jag då inte bara handla kläder jag inte behöver? Om inte för min överfyllda, stökiga garderob, så åtminstone för miljöns skull?

Klädbranschen en miljöbov

Modeindustrin står för drygt tio procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Enligt en rapport från FN:s handelsorgan Unctad släpper klädindustrin ut mer växthusgaser än både flyg och sjöfart tillsammans. Medelsvensken köper drygt 13 kg kläder per år och slänger ungefär 8 kg, och samtidigt som klädindustrin dessutom ofta står för dåliga arbetsförhållanden är det också en av världens mest resursintensiva branscher. För tillverkning av 1 kilo textil kan det krävas upp emot 30 000 liter vatten, enligt Naturvårdsverket.

Allt detta vet jag. Men varför slutar jag då inte bara handla kläder jag inte behöver? Om inte för min överfyllda, stökiga garderob, så åtminstone för miljöns skull?

Ibland skyller jag på modeskaparna som helt utan förvarning bestämmer vad som är snyggt och inte. Jag minns när jag var liten och utsvängda jeans var det hetaste modet. Aldrig, aldrig skulle jag ta på mig ett par snortighta stuprörsjeans. Inte långt efter lanserades Cheap Monday-jeansen och garderoben fylldes med den allra tajtaste modellen. Vem ville se ut som en cowboy?

Rent krasst kan min överfyllda garderob få jorden att går under en dag. Då har jag bara mig själv att skylla och jag är nog inte ensam.

Individens ansvar

Det är helt klart en balansgång att tycka om trender och samtidigt inte bidra till överkonsumtion. En del företag tar sitt ansvar, men det behöver den enskilde individen också göra. Rent krasst kan min överfyllda garderob få jorden att går under en dag. Då har jag bara mig själv att skylla och jag är nog inte ensam.

Enligt Johanna Nilsson som skrivit boken "Slow fashion: din guide till smart och hållbart mode" finns det en rad saker att tänka på för vägen till en miljövänligare garderob. Förutom att hålla ordning och inte handla nytt hela tiden är hela poängen enkel men sann: att använda de plagg man redan har.

Så efter nästa garderobsrensning är det nog dags att säga adjö till den oanvända kavajen som kanske kan få nytt liv hos någon annan.

LÄS MER: Så har pandemin påverkat svenskarnas konsumtion

LÄS MER: Mindre konsumtion under pandemin

LÄS MER: FN: Pandemin blir ett vägskäl för klimatet