Jag har ett problem. Eller, jag har väl flera, men den här texten avhandlar bara ett av dem.
Mat. Jag gillar mat. Men det är mer regel än undantag att ögonen är hungrigare än magen, så att säga.
Samtidigt är jag en mänsklig variant av en hund. För så länge det finns mat på tallriken så äter jag. Och kombinationen dåligt ögonmått och hundliknande självkontroll är ingen höjdare.
För trots att det ibland blir jobbigt halvvägs genom måltiden fortsätter jag tugga i mig.
Hade jag haft samma arbetskapacitet när det kommer till träning hade jag antagligen varit maratonlöpare.
Men alla har vi våra starka sidor, min bara råkar vara att tömma tallriken.
ANNONS
