Tidiga mornar är inte min grej. De behöver, för att vara hundra procent sanningsenlig, inte ens vara särskilt tidiga. Mornar, och i bland förmiddagar, är inte min grej.
Vad jag försöker säga är att jag inte gillar att vakna.
För att vakna har jag tio larm, plus ett som påminner mig om att jag måste gå till jobbet (sånt är lätt att glömma när man går runt i ett töcken, förbannad efter att ha stängt av tio, mycket irriterande, larm).
Ska jag verkligen vakna till liv behöver jag också en rejäl kopp kaffe. Orkar jag göra kaffe på morgonen? Inte en chans.
Från det att mitt tionde larm ringt och jag släpat upp mig ur sängen dröjer det en dryg timme innan jag är en fungerande människa.
Vad jag försöker säga är att jag inte gillar att vakna.
Men alternativet är väl värre.
