"Kondensen som bildas på innerglaset skvallrar om hans obehagliga närvaro"

Maja Nilsson skriver om tiden på året då den otrevlige ovännen dyker upp.

ANNONS

Jag har en riktigt otrevlig ovän som aldrig tycks ge upp sina försök till kontakt. Nu är det tid att prata om honom igen. Varje år, ungefär vid samma tid. Oavsett att jag vet att han lurar bakom hörnet, så lyckas han både överraska och ge mig kalla kårar.

Det börjar redan på morgonen. Jag vet att han står där utanför fönstret och väntar. Kondensen som bildas på innerglaset skvallrar om hans obehagliga närvaro. Även om jag drar mig för att gå upp och hellre dricker nybryggt kaffe i sängen så väntar han ihärdigt kvar. Han tycks aldrig ha någon tid att passa och också vara omöjlig att undvika. Från att jag tar första klivet ut genom dörren på morgonen, tills att jag kan låsa dörren om mig vid dagens slut, så är jag förföljd.

ANNONS

Den förbannade kylan har gjort is av vattenpölar, täckt bilen med frost och tvingat på mig vinterjacka och mössa - jag kom inte undan i år heller.

ANNONS