En sak jag hört ofta är att föräldrar är väldigt försiktiga och ängsliga med sitt första barn. Sen när det andra kommer har man insett att det inte är hela världen med godis på en tisdag eller en och annan cigarettfimp från gatan på semestern. Barn är tåliga.
Jag har inga barn. Men jag är en lillasyster, och måste säga att jag har aldrig känt igen mig. Jag fick inte gå baklänges eller gå över gatan utan uppsikt innan jag blev myndig. I alla fall inte långt ifrån.
Jag trodde länge att detta var en myt. Tills jag skulle börja övningsköra. Min storasyster fick föreläsningar om dragläge och tränade på parkeringsplatser länge innan hon kom ut på vägarna. Och när hon väl gjorde det höll mamma hårt i det lilla handtaget ovanför dörren.
Min första gång bakom ratten var annorlunda. Pappa visade snabbt vilken pedal som var vilken och pekade med hela handen i den riktning vi skulle. Precis som att det blev människor av de andra småsyskonen, blir det nog även bilförare av mig.
